Alliansen sänker tågtrafiken

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-10

Ska järnvägen vara ett rullande museum eller ett modernt framtidsprojekt?

Efter fyra år av begränsade och motvilliga satsningar på järnvägen ser det stundande valet ut att bli ett ödesval för landets tågresenärer. På ena sidan står vi rödgröna som vill storsatsa på järnvägen. På andra sidan står en borgerlig allians som vill spara på tågunderhållet, höja banavgifterna och sänka ambitionerna för att modernisera järnvägsnätet.

Vår rödgröna strategi innebär investeringar på 100 miljarder kronor mer i järnväg och kollektivtrafik fram till 2021 jämfört med regeringen. Vi vill börja bygga Sveriges första höghastighetsbanor där tågen kan köras i upp till 350 km/h. Då kan man resa från Stockholm till Malmö på drygt två timmar. Det ger möjligheter att köra snabbare tåg och minskar förseningarna radikalt. Idag trängs X2000 med långsamma regionaltåg och godståg på samma spår. När de nya snabbtågen kan köra på egna nybyggda höghastighetsbanor kan punktligheten höjas till 98–99 procent, även på de gamla banorna, enligt SJ.

Regeringen saknar strategiska satsningar på att utveckla och markant öka kapaciteten i järnvägsnätet. De säger bland annat nej till våra förslag om att bygga Norrnotniabanan längs norrlandskusten, ostlänken i Östergötland, ny järnväg mellan Göteborg och Borås och flera av de nya spår för godstrafiken som vi föreslagit.

Men det räcker inte att bygga nytt. I första hand måste vi se till att järnvägen fungerar här och nu. Därför har vi föreslagit en höjning av underhållsanslagen med åtta miljarder kronor fram till 2021, en höjning med 12 procent jämfört med regeringen. Vi finansierar dessa satsningar framförallt genom en kilometerskatt på lastbilstrafik. Reformerna kommer leda till att mer långväga gods kommer att köras på järnväg istället för på lastbil. Vi vill dessutom öka effektiviteten i banunderhållet så att varje krona kommer till bättre nytta.

Regeringen har varit tydliga med att man tycker att järnvägsinvesteringar tar för stor del av statens budget. Finansministern har gått så långt att han anser att Sverige överinvesterat i järnvägar. Det tycker nog inte de som sitter fast på försenade tåg.

Minns ni vinterns tågkaos? I flera veckor råkade nästan hela tågtrafiken ut för skandalösa förseningar. De samlade förseningarna i hela landet uppgick till 83 000 timmar. Och då har man inte ens räknat med de 16 000 tågavgångar som blev inställda. Människor kom för sent till jobbet, hann inte hem för att kunna natta barnen och missade anslutningar som gjorde att de blev sittande på fullsatta stationer i timmar. Men med ett bättre underhåll av våra tåg och järnvägar hade många av förseningarna kunnat undvikas. Men nu ett halvår senare planerar regeringen för ytterligare sänkningar av järnvägsunderhållet. Redan nästa år planerar man sänkningar med tio procent.

Med mindre pengar till underhåll försämras kvaliteten på spåren ytterligare. Det kommer leda till långsammare tåg och fler förseningar. På vissa järnvägsträckor måste hastigheterna sänkas för att spåren är så nedslitna. Andra sträckor kommer inte få något underhåll alls, med risk att trafiken måste läggas ned. Dessutom minskar man investeringarna i nya banor.

Samtidigt genomför regeringen en fördubbling av banavgifter, utan att på motsvarande sätt höja avgifterna på vägtrafiken. Höjningen beräknas enligt Trafikverket leda till minskat tågresande och minskade godstransporter på järnväg. Därefter krävs ytterligare höjningar för att regeringen ska få de intäkter man räknat med de kommande elva åren. Regeringen ökar alltså kostnaderna för det som är klimatsmart och säger nej till höjd koldioxidskatt. Det säger sig självt att det är en bakvänd klimatpolitik.

För godstrafiken är situationen likartad. Samtidigt som banavgifterna höjs drastiskt så lämnas lastbilstrafiken helt utan åtgärder. Detta trots att det fanns en blocköverskridande samsyn om att införa kilometerskatt för tunga lastbilar i Klimatberedningen. Gruv- och stålindustri samt några ytterligare basindustrier är beroende av järnvägen och skadas allvarligt av Åsa Torstenssons trafikpolitik. Jobben på Avesta Sheffield, LKAB och Stora Enso äventyras när regeringen gör järnvägstransporter krångligare och dyrare.

Tågtrafiken är en avgörande pusselbit i ett klimatsmart transportsystem. Det är dags att lyfta blicken och se vilket järnvägsnät vi vill ha om tio, tjugo år. Järnvägen kan inte hanteras som ett rullande museum. Vi måste våga investera för framtiden och skapa snabba och tillförlitliga tågförbindelser.

Peter Eriksson, Maria Wetterstrand