”Lev lyckligare – stäng av mobilen”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-08-17
Ulrika Naezer: ”Inom lyckoforskningen finns ett begrepp som kallas flow. Det är ett tillstånd av total närvaro...”
I boken ”Momo eller kampen om tiden” slutar människorna plötsligt att träffas, umgås och lyssna till berättelser. Ingen har tid och alla är stressade. De Grå Herrarna har invaderat staden och de livnär sig på stulen tid.
Våra egna Grå Herrar får numera plats i jeansfickan. På några få år har de lyckats övertyga många fler än pressade affärsmän att de måste spara tid. Men i stället för att stjäla tiden rakt av använder de sig av mer sofistikerade metoder: de styckar upp den. Genom att ständigt bryta samtal, tankar och varande har de fått oss i sin makt. Vi måste ju vara tillgängliga! Tänk om det händer något viktigt! Tänk om jag missar något!
Inom lyckoforskningen finns ett begrepp som kallas flow. Det är ett tillstånd av total närvaro, en situation då tid och rum upplöses, en känsla av flyt. Små barn är i detta tillstånd helt naturligt. Tyvärr håller vi vuxna på att förstöra den förmågan. Vi stressar våra barn med vårt kontrollbehov, våra tider och vår planeringshysteri. Så snart de slutat dagis ger vi dem mobiler och ringer dem flera gånger om dagen för att kolla ”var de är”. Vi lär barnen att de måste vara tillgängliga, att det är okej att när som helst avbryta ett samtal för att svara i mobilen, att det är legitimt att springa ut från mötet för att det ringer och att man måste ha med sig mobiltelefonen varje gång man går utanför dörren.
Den nya regeringen ska ge lärarna ökade befogenheter att ta ifrån eleverna deras mobiler på lektionerna. Det är bra. Vi vuxna borde också föregå med gott exempel genom att införa en mobilkutym i samhället. Borde man inte få slippa höra alla dessa inköpsplaneringar, gräl och intima samtal i det offentliga rummet? För att inte tala om alla dessa signaler var man än befinner sig.
Om vi vill att våra barn ska få en lugn, trygg och närvarande arbetsmiljö i skolan – varför inte börja i vår egen vardag? Stänga av våra Grå Herrar och vara närvarande för varandra, våra barn och oss själva.