Jag hade fördomar – men nu vet jag bättre
Debattören: Skärp er föräldrar, låt barnen möta olikheter
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-05-31
DEBATT. Jag har precis klivit av scenen i Globen efter att ha spelat Glada Hudik-teaterns föreställning Trollkarlen från Oz inför 5 000 entusiastiska mellanstadieelever.
Det var finalen på vårt projekt ”Barn föds inte med fördomar” där totalt 20 000 elever har jobbat tillsammans. Ett projekt som handlar om respekt och att vårt samhälle ska tillåta olikheter. Och jag kan lova er att jag känner hopp. Jag känner ett fantastiskt hopp och hopp skapar förändring.
Jag hör dagligen fördomar om skolan och om ungdomar. Hur ska framtiden bli? Dagens skola har tappat greppet och dagens ungdomar är lata och ouppfostrade.
Men exakt så har väl generation efter generation sagt sedan urminnes tider?
Det är lätt att se världen genom glasögon som bara ser det de vill se. Viss information sorteras bort medan annan utebliven information läggs till. Det handlar om antaganden och förväntningar.
Jag får ibland höra att med tanke på mitt jobb så måste jag vara en fantastisk och fördomsfri människa. Samtidigt säger mina barn: hur kan du jobba med det du gör, du har ju massor av fördomar? Jag håller med. Men för varje år blir jag lite visare och nu vet jag med all säkerhet att fördomar kan bekämpas.
När jag fick praktik på en daglig verksamhet för utvecklingsstörda i Hudiksvall hade jag klart för mig hur det skulle bli. De utvecklingsstörda skulle hoppa på mig, dregla och bita mig. Det var min bild eftersom jag aldrig hade mött en utvecklingsstörd person på nära håll.
Jag kände ingen och var inskränkt. Efter min första dag på jobbet med kramar, värme och gemenskap visste jag annorlunda.
Tänk på olika sorters människor och se vad du själv får upp för stereotyper i huvudet. Vad har du för fördomar om blondiner, homosexuella eller norrlänningar? Medvetet eller omedvetet. Skulle ett barn svara samma sak? Barn föds inte med fördomar. De får dem av oss vuxna.
En av samhällets viktigaste uppgifter är att främja demokrati, rättvisa och respekt för människors lika värde. Ett dynamiskt och vidsynt samhälle välkomnar mångfald och olikheter. Integration handlar inte om att alla ska bli lika. Det handlar om att vi ska acceptera, och lära oss uppskatta, att vi är olika.
Vi som delar dessa värderingar måste ställa oss frågan, hur kan vi på bästa sätt överföra dem till våra barn?
I Glada Hudik-teatern är vi övertygade om att ett verktyg för detta är människors möte över gränserna. Därför vill vi att barn på ett naturligt sätt möter olikheter. Det blir möten där alla lär sig något nytt. Både de som vågar träda fram och berätta om exempelvis sitt handikapp och de som vågar se olikheten, och acceptera den, växer som människor.
Alla är vi lika men unika. Raserar vi fördomar på ett område, faller de faktiskt lättare även på andra områden.
Så alla vuxna som har fördomar mot olikheter: skärp er! Sprid dem inte vidare till era barn. Dra upp rullgardinen och titta ut över vårt fantastiska Sverige. Tänk att just du har förmånen att leva i ett land där det inte faller bomber, där vi kan äta oss mätta och där man fritt får älska vem man vill.
Vi kan skicka människor till månen och då borde vi också kunna prata med varandra. Mötas. Att ha fördomar är inte farligt, men att inte göra något åt dem är farligt.
Det är din förbaskade skyldighet som förälder, som människa och som förebild att låta barnen få växa upp i ett samhälle där alla människor får vara precis som de är.
Skyll inte på att allt är kommunens, samhällets eller politikernas fel.
Det är upp till vara och en.
Det är upp till dig och mig.
Pär Johansson
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.