Sverige behöver en stram migration nu
M: Situationen i Turkiet visar att vi måste ändra fokus i invandringspolitiken
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-03-04
DEBATT. Förra veckan öppnade Turkiet sin gräns för att migranter obehindrat ska kunna ta sig in i Europa. Samtidigt håller inte den sittande migrationsutredningen rätt kurs för att Sverige ska få en begränsad och hållbar invandringspolitik. Vi är på riktigt bekymrade över att våra förslag för en mer hållbar invandring ännu inte diskuterats.
Sverige kämpar fortfarande med sviterna av migrationskrisen 2015, men också med konsekvenserna av en lång tids generös invandringspolitik i kombination med en dålig integrationspolitik.
Utanförskapet växer, med trångboddhet, kriminalitet och hög arbetslöshet bland utrikes födda. Många barn lär sig inte tillräckligt bra svenska och alltför många kvinnor lider under hedersförtryck.
Det är uppenbart att Sverige inte återigen kan hamna i en situation som är i närheten av migrationskrisen 2015 om vi ska klara att vända utvecklingen.
Situationen i Turkiet understryker betydelsen av breda politiska åtgärder för att åstadkomma en stram och långsiktigt hållbar invandringspolitik. Därför är det minst sagt bekymmersamt att den sittande migrationsutredningen hittills haft fokus på att mjuka upp den invandringspolitik som gällt sedan 2015.
En självklar utgångspunkt borde vara att Sverige i sin invandringspolitik inte kan på punkt efter punkt avvika från andra nordiska och europeiska länder.
Vi borde inte behöva diskutera om det ska finnas språk- och försörjningskrav för permanent uppehållstillstånd. Eller om det ska finnas ett försörjningskrav vid anhöriginvandring. Vi borde inte acceptera fler gymnasielagar eller fler grunder för uppehållstillstånd.
Om fem månader ska migrationsutredningen presentera sitt resultat. Det är en skarp deadline som måste hållas om lagstiftningen ska hinna gå på remiss och beredas i riksdagen innan den tillfälliga lagen löper ut den 20 juli 2021. Annars börjar den tidigare utlänningslagen att gälla igen och invandringen skulle då otvivelaktigt öka. Det skulle vara helt ohållbart.
Det som utredningen nu måste ägna sig åt är bland annat de ingångsvärden som Moderaterna presenterade inför utredningen och som vi återkommande har lyft sedan utredningens arbete påbörjades. Det handlar om tre centrala frågor:
- Volymmål. Precis som vi har mål i klimat- och finanspolitiken bör även invandringspolitiken drivas av ett mål, som tydligt kopplas till vår integrationsförmåga. Vi anser att volymmålet bör ligga i nivå med våra nordiska grannländer och bli en viktig styrning för politiken att tänka långsiktigt och konsekvent. Ett överskridet volymmål ska däremot inte vara en avslagsgrund för en enskild asylsökande. Volymmålet står inte i strid med asylrätten.
- Stärkt återvändande. Det är ansvarslöst att utredningen för en långsiktigt hållbar invandringspolitik ännu inte har diskuterat hur vi kan stärka återvändandet. Efter statliga Delmis rapport borde det inte råda någon tvekan om vikten att ett nej faktiskt betyder ett nej. Men så ser det inte ut i dag. Spårbyte, gymnasielag och amnestier underminerar den reglerade invandringen och försvårar myndigheternas arbete. Vi borde i stället diskutera hur vi säkrar fler förvarsplatser och återvändandeavtal, och hur vi använder alla politiska verktyg, inklusive biståndet, för att länder ska ta tillbaka sina utvisade medborgare.
- Kvalificering in i välfärden. Asylrätten handlar om att söka och få skydd, inte om en ovillkorlig rätt till förmåner och bidrag. Sverige tillämpar bosättningsbaserade välfärdsförmåner. Det betyder i praktiken att den som är nyanländ får tillgång till viktiga förmåner från dag ett. Vi tycker i stället att man i större utsträckning ska kvalificeras in i välfärden genom arbete, permanent uppehållstillstånd och medborgarskap. Det stärker drivkrafterna till arbete och den långsiktiga finansieringen av vår gemensamma välfärd.
Direktiven till migrationsutredningen var mycket snäva, vilket Moderaterna tidigt ifrågasatte. Anledningen till att vi valde att komma till förhandlingsbordet var att det fanns en möjlighet för oss ledamöter att själva lyfta in viktiga frågor i utredningen.
Men tiden är nu knapp och våra frågor har ännu inte berörts i någon närmare utsträckning. Det börjar alltmer framstå som tomma ord från regeringen att oppositionens frågor också skulle ingå i utredningen.
Att socialdemokraterna dessutom tycks mer angelägna att tillmötesgå Miljöpartiet än att vara med och skapa en hållbar invandringspolitik gör oss än mer bekymrade. Utvecklingen i Turkiet bekräftar att det är hög tid att nu ändra fokus.
Maria Malmer Stenergard, Migrationspolitisk talesperson (M)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.