Jag anklagar
?folkpartiet för att i ett tidigt skede i valrörelsen ha öppnat dammluckorna för främlingsfientliga attityder.
Folkpartiet hade som ett av sina huvudförslag att ett svensktest skulle införas för de invandrare som sökte svenskt medborgarskap. Förslaget fick oväntat medialt genomslag och folkpartiet hamnade i rampljuset.
Jag anklagar folkpartiet för att i sista stund lägga om hela sin valrörelse och i stället börja fiska i de grumligaste av vatten.
I en landsomfattande annonskampanj dagarna före valet skrev Lars Leijonborg: ”På några områden har det i Sverige varit tabu att öppet diskutera problem och säga som det är. (...) Också här har vi sagt sådant som de flesta tycker är självklart: Arbete i stället för bidrag. Svenska språket är viktigt.”
Retoriken känns igen från våra europeiska grannländer där högerpopulismen varit framgångsrik. Retoriken känns igen från den svenska debatten i början på 90-talet då ny demokrati lyckades bli invalda i riksdagen.
Jag anklagar folkpartiet för att de inte gjort upp med den unkna retoriken. Istället lyfter de återigen upp frågan om språkkrav efter en höst där man varit mycket osynlig. Rapporten presenterades i februari och heter ”Språkkravsreform brådskar – nya fakta och argument”.
I den gick man ytterligare ett steg längre. Nu skulle det inte bara införas ett språktest, nu skulle också de som avbryter sina SFI-studier (svenska för invandrare) kunna få sitt ekonomiska bistånd indraget.
Det brådskar, argumenterar folkpartiet, eftersom ”340 000 invandrare talar så dålig svenska att det riskerar medföra stora problem”. Återigen kändes det i maggropen. Folkpartiet fortsatte betona kravperspektivet och invandrarna skuldbelades för SFI-undervisningens problem.
Jag anklagar ledande folkpartistiska företrädare för att stilla titta på när deras partiledning och partitaktiker fortsätter sitt dubbelspel samtidigt som motståndet mot flyktingar och invandrare fortsätter.
Varannan svensk vill numera ta emot färre flyktingar enligt en nyligen redovisad undersökning från SOM-institutet. Flyktingmotståndet har ökat mest bland folkpartiets sympatisörer. Riksdagsledamöterna Erik Ullenhag, Birgitta Olsson och Nyamko Sabuni måste nu bekänna färg. Hur många fler främlingsfientliga strängar ska Leijonborg få spela på?
Risken att Sverige på nytt får ett nationellt högerpopulistiskt parti är tyvärr större än på mycket länge. Det är dags att dra igen dammluckorna gentemot främlingsfientligheten. Här har vi förvisso alla ett ansvar. Men i dag vilar ansvaret särskilt tungt på Lars Leijonborg och folkpartiet.
Luciano Astudillo
riksdagsledamot (s), Malmö