Våga se vad som skapar en rasist
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-02-04 | Publicerad 2016-02-03
Debattören: Redan på dagis borde någon ha förstått hur illa det var för min vän Per
DEBATT. Jag har fått en ny vän. Låt oss kalla honom för Per. Han är drygt trettio år gammal, yngre än mina egna söner. Per skulle på mediespråket kunna kallats för "extremist, synnerligen organiserat kriminell, drägg, kanske nazist och alldeles klart en man som hatat".
Vi lär känna varandra på hans väg att återvinna andra epitet som "sambo, pappa och skattebetalare".
Vår relation är bara en liten bricka i hans arbete för att byta en osund värld mot något bättre.
Vi äter en räkmacka och Per berättar välformulerat om hur allting började och varför allt blev som det blev. Mycket han har upplevt känner jag igen: trasslig uppväxt med problem i familjen, kringflackande barndom, rotlöshet och en skolgång som gick så där. En historia som jag hört så många gånger förr och då samhället så många gånger blundat, duckat eller valt att titta bort trots att dagis, skola och andra måste ha förstått hur det var.
Per blev ett lätt byte för de som ville erbjuda något annat. Att detta innebar ett liv med kriminalitet, droger och våld blev underställt det faktum att han äntligen blev en del av något, fick betydelse och "vänner". Kroppsbyggning med olagliga preparat blev ett måste och som för så många andra eskalerade det till missbruk av andra illegala preparat än steroider. Jag har hört Pers historia så många gånger men blir lika berörd och förbannad varje gång.
Jag menar inte att Pers bakgrund ursäkta det han gjort men det är en berättelse vi måste söka hos varje individ. Det finns alltid en massa "varför" som inte sällan visar på samhällets tillkortakommande. När skyddsnätet glesats ut så att man passerar hjälpfunktioner utan att få hjälp och när man tidigt i livet får beskedet att man inte duger i vår gemenskap, då har vi misslyckats. Och varför ska man älska ett samhälle som inte älskar mig tillbaka?
Arbetet mot rekrytering till och bekämpandet av den svenska högerextremismen måste innehålla åtgärder från polis och rättsväsendet. Vi kan aldrig nog visa på vad samhället tycker om kriminalitet, våld och rasism. Aldrig!
Men arbetet måste också breddas till att se presumtiva anhängare och eliminera deras grund för hat och rädsla mot andra. Vi får aldrig glömma individen och vi måste alltid orka söka svaret på den jobbiga frågan varför det blir så här. Struntar vi i den här delen av samhällsansvaret så kommer en andel av varje generation att välja de alternativa karriärerna som innehåller allt det vi tycker så illa om.
Ett samhälle där unga tillåts misslyckas med skolan, då samhällssituationen gör att ett arbete verkar ouppnåeligt och klyftorna ökar, riskerar att skapa människor utan framtidstro men med mycket hat och rädsla.
Per och jag har ätit upp våra mackor för denna gången. Vi bestämmer tid för nästa möte. Han ska i väg och träna. Vi tar i hand och jag ser in i ett par fina ögon som jag hoppas återigen ska fyllas med framtidstro och hopp.
Per, min nye vän som är lika mycket värd som alla andra. Eller?
Björn Fries