Min karriär förstörs om jag kommer ut
Hälften av alla bi- och homosexuella är inte öppna med sin sexualitet på jobbet. Många är rädda för att karriären skulle bli lidande eller för att bli trakasserade.
Major Johan Nilsson är en av dem. Han är övertygad om att hans karriär inom försvaret skulle förstöras om han kom ut på jobbet. Här berättar han sin historia.
Jag är yrkesofficer och homosexuell. Jag har valt att inte vara öppet bög på min arbetsplats. Mestadels för att min karriär skulle bli lidande om jag kom ut. Nivån för hur högt man kommer i karriären är lägre för homosexuella än för heterosexuella. Min ambition är inte att stanna där jag tror att jag skulle stanna om jag berättade att jag är homosexuell. Jag vill och kan komma längre i yrkeslivet.
Naturligtvis är det svårt att bevisa att homosexualiteten har varit orsaken till att vissa inte kommer längre än vad de gör inom försvaret. Vi har ett system inom det militära som innebär att du hela tiden får betyg, två gånger per år. Dessa betyg avgör din möjlighet att komma in på utbildningar för att stiga i graderna eller få nya jobb. Och det är ganska lätt för en chef att se till att du får konstant låga betyg. Men det går ju inte att bevisa att han sätter låga betyg bara för att du är bög.
Hittills har till exempel inga homosexuella militärer blivit försvarsattachéer utomlands.
Fram till för cirka ett år sedan stod det i regelverket att man måste vara man och gift. Nu är regelverket ändrat, men det krävs också att mentaliteten hos ledning och chefer ändras. Det är min övertygelse att jag inte kommer högst på listan över kandidater om jag vore öppet gay. Som singel ”heterosexuell” tror jag dock att mina chanser är större.
Men vad är försvaret för typ av arbetsplats egentligen? Det finns undersökningar som visar att över hälften av alla kvinnor inom försvaret blivit utsatta för sexuella trakasserier. Även om den egentliga siffran skulle vara 30 procent, skulle det fortfarande vara den sämsta arbetsplatsen i hela landet.
De attityder som många tror att alla militärer har – de förekommer verkligen. Lite macho, lite invandrarfientlighet, lite homofobi. Dessutom finns det ju en rädsla för att bli hånad och trackad. Föreningen HoF, Homo- bi- och transpersoner i försvaret, har verkligen gjort underverk. De som sitter i styrelsen är öppna. Men det pratas bakom deras ryggar hela tiden.
Vi hade personalfest häromsistens. Jag skulle på toaletten och hörde vid pissrännan hur en hög chef sa: ”Har du sett att vi har bögjävlar här?” och syftade på en öppet homosexuell som var på festen. Sådant förekommer hela tiden. Det fälls tråkiga kommentarer. Det snackas skit bakom ryggen. Jag tror i och för sig inte att man skulle tracka mig öppet om jag kom ut. Men jag har ingen lust att bli baktalad hela tiden. Jag vill bara vara en vanlig medarbetare jag också.
Det är lite som att vara svart, men utklädd till vit. Tänk dig själv att vara svart och sitta vid ett bord där folk drar negerskämt hela tiden. Varje gång man säger ord som bög, homo eller gay, följer det alltid något nedvärderande ord efteråt. Jag vill inte vara öppen i en sådan miljö.
Jag pratar inte om mitt privatliv på jobbet. Jag måste hela tiden undanhålla sanningar från mina arbetskamrater. När jag ska till Grekland med min pojkvän så ljuger jag inte men det blir en kort kommentar om att jag skall åka med ”en kompis”.
Det blir ett socialt handikapp att känna att jag inte kan prata om mitt liv. Ingen får veta något om mig och jag uppfattas nog som tråkig.
Frågan är varför jag och ett flertal med mig känner att det är omöjligt att komma ut på arbetsplatsen. Enligt mig är detta en ledningsfråga. Man måste kräva mänskligare grundvärderingar.
ÖB fick RFSL:s utmärkelse Guldlambdan förra året, för hans personliga engagemang mot diskriminering av homosexuella i försvaret. Men under honom är det tomt. De värderingarna kom inte längre ner i organisationen. Och det skrattas ganska gott åt att ÖB fick ett ”bögpris”. Det var väldigt roligt på många fikaraster.
Ledningen måste fortsätta kräva att man ska visa människor respekt, oavsett vad de har för kön, hudfärg, sexualitet, religion eller vad som helst. Om vi nu är här för att försvara vårt land, vår tradition och våra grundlagar, då måste vi kunna kräva att försvaret är en arbetsplats där vi tolererar allt som finns i samhället.
Fråga vilken pappa som helst om han skulle rekommendera sin son eller dotter att komma ut på jobbet. Jag tror de flesta pappor vet hur snacket går på arbetsplatserna.
Det är lätt att säga att vi gaymänniskor bara ställer krav och vill ha mer. Men jag tror att alla heterosexuella, om de tittar efter hur det är på deras arbetsplats, inser att alla de här homoskämten och homofoba attityderna verkligen finns där. Och att det knappast öppnar upp för någon att komma ut på jobbet. Jag tror också att de flesta heterosexuella inser att jag som öppet homosexuell antagligen inte skulle bli vald till ett jobb som försvarsattaché om det fanns en heterosexuell med familj eller en singel heterosexuell bland kandidaterna till jobbet.
Jag är 42 år nu och skulle det komma ut att jag är bög på jobbet så vet jag ju att mitt liv inte skulle ta slut. Men min karriär skulle stanna upp och man skulle snacka skit om mig i korridorerna. Och det vill jag inte.
Nu lever jag ett ”straight ” liv, måndag till fredag. Därefter fjollar jag till mig och har skitkul. Livet är inte pest och pina. Det är faktiskt mycket roligt. Framför allt är det väldigt roligt att vara bög. Det rekommenderas!
Major Johan Nilsson,
heter egentligen något annat