Graffiti är inte skadegörelse
Graffitin är det enda av hip-hoppens element som inte blivit multimiljondollarindustri.
Det är fortfarande underground, olagligt och bespottat.
Och alltså intressant.
Eric De Groat lät två graffitimålare gå lös på Riksteaterns husfasader i Hallunda söder om Stockholm.
Det blev ett liv och ett kiv som i dag fortsätter på Aftonbladet Debatt.
TVÅ ETABLERADE konstnärer har under en period anlitats av Riksteatern för ommålning av Riksteaterhusets fasader. Projektet godkändes i somras av kommunen som äger huset.
Det konstnärliga uttrycket graffiti är modernt.
Genom fasadprojektet på Riksteatern såg jag en unik möjlighet att äntligen få ge klotter/graffitidebatten en nyanserad dimension där klotter är klotter och graffiti är graffiti. Målningarna skulle visa på den milsvida skillnaden mellan graffitikonst och skadegörelse.
Graffitikonstnären och art directorn Puppet:
”I Sverige, i dag, handlar graffiti fortfarande om att synas även om innehåll har fått ge efter för formen. Syftet är inte att förstöra, utan istället om att utveckla ett nytt formspråk samtidigt som man också gör reklam för sig själv.”
Bägge konstnärerna som anlitades behärskar uttrycksformen och den svåra konsten att arbeta på mycket stora ytor. Att de i likhet med många andra i sin ungdom klottrat ska inte diskvalificera dem från konstnärliga uppdrag.
Snarare ska de ses som ett exempel på hur före detta klottrare faktiskt kan utvecklas till mycket duktiga konstnärer om de ges möjlighet att utveckla sin kreativitet och det positiva i uttrycket.
Rena solskenshistorien för de flesta. Rena mardrömmen för Storstockholms lokaltrafik, SL.
Att visa att det kan gå bra spräcker delvis SL:s illa underbyggda påståenden om att klotter leder till annan, tyngre brottslighet och tar udden av den skräckpropaganda som SL:s informatörer fritt får sprida bland befattningshavare och skolungdomar.
Dessvärre fick en av konstnärerna ett ”återfall”, ett litet (kan väl jämföras med att en nykter alkoholist äter en punschpralin), men dock ett återfall. Konstnären skrev sitt namn med små bokstäver på ett rivningsplank vid tunnelbanestationen Slussen.
Händelsen gav Kjell Hultman, ansvarig på SL för bekämpning av klotter, obegränsat utrymme i media där han fick kläcka ur sig den ena dumheten efter den andra.
Som stockholmare och skattebetalare delar jag självfallet SL:s ilska över dem som klottrar ner på bussar och tunnelbanor. För mig är det fullkomligt obegripligt även om fenomenet klotter knappast är nytt, inte heller vuxenvärldens tidlösa förmåga att blanda ihop äpplen med päron och att med maktens alla medel motarbeta ungdomskultur och nya konstnärliga uttryck. Techno och hip-hop möts i dag av maktmissbruk och intolerans, där negativa avarter ger makten rätt att slå ner på hela kulturen, även det positiva i uttrycken. Exempel:
l Tillsammans med Stockholms stad ger man sig på yttrandefriheten genom att inte tillåta försäljning av graffititidskrifter i Kulturhuset då tidningarnas blotta existens uppmanar till brott.
l Man vägrar samarbeta med seriösa kulturella evenemang vid minsta antydan till ungdomskultur som skulle kunna ha kopplingar till graffiti.
l Connex (företaget som driver trafiken i Stockholms lokaltrafik, red:s anmärkning), säkert efter påtryckningar från SL, avbröt sitt samarbete med Botkyrka kommun utanför Stockholm i samband med ett jubileum av det enkla skälet att Riksteatern målade om sina fasader ungefär samtidigt.
l Nacka kommun lägger efter påtryckningar ner sitt försök med legala väggar efter påtryckningar då lagliga väggar påstås bli till övningsplank.
Listan kan göras lång med exempel där jakten fullkomligt slagit slint. Nu vill regeringen också skärpa straffen för klotter med motiveringen att en strängare lagstiftning bidrar till att ”fånga upp” ungdomar på väg in i en brottslig bana. Kreativitet görs till någonting brottsligt och ska hållas tillbaka. I dagarna kunde man läsa om hur en stadsförvaltning förbjudit kritor och pennor på parkleken, detta i kölvattnet efter SL:s hysteriska kamp mot klotter.
Puppet:
”Man verkar tro i Sverige att strängare lagstiftning ska minska skadegörelsen. Effekten blir i stället den motsatta. Är ungdomar i samhällets ögon stämplade som grovt kriminella för att de skriver sitt namn på ett plank är det lättare att iklä sig rollen som kriminell fullt ut. Det är i den situationen som vissa ungdomar slår tillbaka genom att totalsabba tågvagnar.”
Bukowskis sålde i våras ett verk av före detta klottraren Keith Haring för ett par hundra tusen. Borde inte denna typ av försäljning förbjudas, finns det inte ett samband? I SL:s värld kan ju allt leda till klotter.
Nej, SL måste nog ta sig tid att skrapa på klottrets yta och se det budskap som döljer sig bakom tagsen och den illegala graffitin. Man kommer nog att finna spår av ungdomars besvikelse över vuxensamhällets oförmåga att ta ungdomar på allvar.
Spår av hopplöshet inför samhällets oförmåga att erbjuda alternativ till en tråkig vardag eller att ge ungdomar möjlighet att forma sin egen fritid och att utveckla sina egna intressen, om det så handlar om att måla eller att spela fotboll. Man lär också finna ungdomar som aldrig får utlopp för en enorm inneboende kreativitet därför att alla möjliga hinder ställs i vägen.
Puppet:
”Enda sättet för många ungdomar att få uppmärksamhet är genom graffitin. Till skillnad från Sverige har man i USA haft förmågan att ta tillvara på kändisskapet på ett positivt sätt genom att fånga upp graffitimålarna och ställa ut deras verk på gallerier. I Stockholm försöker man istället stoppa utställningar med graffitikonstnärer.”
Eric De Groat
f d projektledare för
Riksteaterns fasadprojekt
numera verksam på Konstfack
Fler debattartiklar i dag: