Kvinnorna värderas lägre i Melodifestivalen
Debattören: Bara manliga artister har vunnit sedan Mello-appen infördes
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-03-12
DEBATT. Som inbiten Melodifestivalälskare satt jag som många andra i lördags klistrad framför Melodifestivalen för att följa den spännande finalen av årets tävling.
Även om Benjamin Ingrosso inte var min personliga favorit var han en mycket värdig segrare som jag är säker på kommer att leda Sverige till en framskjuten placering i Portugal.
Men det var det som hände i skuggan av Benjamins seger som jag kom att reagera mest på, och det var kvällens förlorare. Nej, jag pratar inte om sistaplacerade Mendez, utan om de bidrag som framfördes av kvinnor.
Samtliga av dessa hamnade i botten i telefonomröstningen, vilket fick mig att fundera på om detta var en tillfällighet för i år eller en del av något större.
Till följd av detta letade jag reda på siffror från de senaste årens röstningar (sedan Melodifestival-appen infördes) och upptäckte ett antal trender som jag menar tyder på att bidrag som framförs av kvinnor är kraftigt missgynnade i tävlingen. Exempel på detta är:
- Ingen kvinna har vunnit Melodifestivalen eller kommit i topp två sedan appen infördes (senast fyra män vann i rad var mellan 1978–1981)
- Ingen kvinna har vunnit telefonröstningen sedan appen infördes (Wiktoria kom dock tvåa både 2016 och 2017)
- Ingen final med appen har haft mer än en akt enbart framförd av en kvinna i topp fem i telefonomröstningen
- Endast ett av årets bidrag skrevs uteslutande av kvinnor (vilket dessutom var det bidrag framfört av en man som var den enda i botten fem av telefonomröstningen)
Vill en gå ännu längre tillbaka i tiden fanns det endast en kvinna med i finalen under 2013. Dessutom har det inte sedan 2009 varit två bidrag enbart framförda av kvinnor som har gått direkt till final från en deltävling.
Är detta då endast Melodifestival-appens fel? Nej. Möjligen har den och dess utformning ett finger med i spelet, där yngre och mer röstningsbenägna personer har en betydligt större makt än tidigare år. Men jag tror att Melodifestival-appen och det röstningssystem som den verkar stå för inte är ett eget fenomen, utan är ett resultat av hur Sverige ser på kvinnors bidrag till vår musikkultur och hur vi värderar kvinnors bidrag i jämförelse med män.
Appen har därför blivit som en förlängd arm av vårt patriarkala system, där kvinnor behöver stå ut i betydligt högre skala än män för att bli premierade i form av röster.
Betyder detta att vi ska börja rösta utifrån vilket kön personen som framför melodin har? Nej, självklart inte. Däremot behöver vi problematisera hur vi värderar kvinnors bidrag och om våra attityder begränsar kvinnors möjlighet till framgångar både inom Sveriges största musiktävling och i samhället i stort.
Kvinnor som både skapare och som framförare av musik bidrar med unika berättelser, uttryck och perspektiv. Om detta inte värdesätts på samma villkor som mäns bidrag i något av det mest folkliga som finns i Sverige, kan man fundera på om inte Melodifestivalen är ännu en bricka i det patriarkalt strukturella Sverige som vi lever i.
Och vad betyder i så fall det för framtida festivaler ifall trenden fortsätter? En diskussion kring liknande frågor har inletts i Hollywood i samband med Metoo-upproret och senast under Oscarsgalan höjdes många röster för att kvinnors bidrag till filmindustrin måste ta den plats den förtjänar.
Det är dags för en liknande diskussion för Melodifestivalen!
Benjamin Ingrossos seger var välförtjänt, det är ingen tvekan om den saken. Men för att inte Melodifestivalen ska bli en spegling av strukturer både inom kultur och samhälle där kvinnors bidrag värderas lägre än mäns behövs en diskussion om hur Melodifestivalen, och i längden Sveriges musikkultur, kan bli mer jämställd.
För där är vi inte på långa vägar än.
Julle Bergenholtz, melodifestivalnörd och student
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.