Billström vill ställa arbetare mot varandra
Bara för att man ljuger mycket betyder inte det att man har rätt. Det är viktigt att komma ihåg när Tobias Billström i Aftonbladet 1 februari anklagar oppositionspartierna för att vilja ha det som i Italien – med öppna konflikter mellan migranter och invånare.
Det är välkommet att ”ministern utan åsikt” nu vill delta i debatten. Tidigare har han vägrat diskutera om det är krig i Irak och Afghanistan, om kvinnors asylskäl behöver stärkas och han har konsekvent vägrat ha en uppfattning om huruvida apatiska barn bör kastas ut ur landet eller inte. Nu vill han diskutera arbetskraftsinvandring och i allmänhet klaga på oppositionen.
Men inget parti i riksdagen är emot arbetskraftsinvandring, hur förtvivlat gärna Billström än skulle vilja att det var så. Det som skiljer högerregeringen och MP från V och S är snarare att vi anser det direkt olämpligt att arbetsgivare själva får handplocka sin arbetskraft, eftersom det riskerar att leda till en beroendeställning och lägre löner och sämre arbetsvillkor. Det är därför Billström som behöver svara på varför han vill ha en arbetsmarknad där människor pressas att arbeta på olika villkor, vilket skapar konflikter mellan olika arbetstagare.
Billström är ansvarig för en flyktingpolitik där människor får avslag på sina asylansökningar trots ofta uppenbara skyddsskäl. Kvinnor sänds tillbaka till stening i Iran, till försvinnanden i Colombia, till krig i Irak och Afghanistan. Tusentals människor dör vid EU:s yttre gräns och Billström bär en del av ansvaret för att så sker. Bilden av Sverige som ett land öppet och humant för människor i nöd håller på att vittra sönder och det är denna politik som tvingar människor att leva som gömda och papperslösa i Sverige. Att vara papperslös i Billströms Sverige är att vara helt rättslös.
Billström försöker ta poäng på att oppositionspartierna är oeniga. Det är lätt att svara med samma mynt, eftersom regeringspartierna är oense om bärande delar av utlänningslagen. Det är också enkelt att peka på att på en rad punkter, bland annat att vidga definitionen av väpnad konflikt, stärka barns, HBT-personers- och kvinnors asylskäl samt i kritik av EU:s gränsövervakning, är oppositionen enad.
Men flyktingpolitik är inte en simpel tävlan om vem som kan visa upp den mest eniga fronten utåt. Det som krävs är förändring, och i ett rödgrönt Sverige skall apatiska barn inte avvisas och alla skall få rätt till skydd undan förföljelse. Det tänker vi se till.
Kalle Larsson
flyktingpolitisk talesman (V)