Mikael Damberg (S): Hur kunde du godkänna skandalköpet, Reinfeldt?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-02-21
Dags att statsministern slutar glida undan kritiska frågor
Varför godkände Fredrik Reinfeldt Vattenfalls köp av Nuon för 97 miljarder kronor – trots att regeringens egna tjänstemän varnade för att det var alldeles för dyrt? Eller användes 97 miljarder av skattebetalarnas pengar utan att statsministerns godkännande först inhämtades?
Det är de här enkla frågorna som Nuon-affären handlar om. Nuon-affären är inte en fråga om en misslyckad affär eller om statliga bolag, det är en fråga om en grundläggande förmåga att leda regeringsarbetet.
Regeringsformen slår tydligt fast att det är regeringen som styr riket, och det är statsministern ensam som ansvarar för att utse regeringen och leda arbetet. Det duger inte att skylla ifrån sig och försöka gömma sig bakom enskilda statsråd.
Nuon-affären har snurrat runt i media i över en vecka nu. Vem har sagt vad? Vem visste vad? Talar statsministern sanning om vad han visste? Frågorna är många. Låt oss därför kort rekapitulera vad den här affären handlar om.
Vattenfall ägs till 100 procent av svenska folket. I februari 2009 köpte Vattenfall holländska Nuon för 97 miljarder kronor. Vi har nu fått reda på att Näringsdepartementets och regeringens egna experter varnade för affären. De slog larm om att affären knappast kunde leva upp till Vattenfalls avkastningskrav. De varningarna kom dels från regeringens egna experter, dels från Merrill Lynch, den oberoende finansiella rådgivare som regeringen hade anlitat. Nuon-affären är det enskilt största kontantköpet i Sveriges historia.
Sätt siffran i ett perspektiv. 97 miljarder kronor motsvarar 250 000 sjuksköterskelöner eller lärarlöner under ett helt år. 97 miljarder kronor är mer än dubbelt så mycket som kostnaderna för det svenska försvaret.
Nuon-affären har också kommit att kallas Sveriges sämsta affär någonsin. En usel affär är naturligtvis allvarlig i sig, men det verkligt allvarliga är de frågor som nu väcks om Fredrik Reinfeldt har kontroll över regeringsarbetet.
Det här är inte första gången Moderaterna har slarvat med skattebetalarnas pengar. Vi känner alla till Tibble gymnasiun som Täbymoderaterna sålde för bara nio miljoner kronor, trots att det egentliga värdet var över 40 miljoner. Vårdcentralen Serafen såldes av Stockholmsmoderaterna för en spottstyver, och har nu sålts vidare för miljonbelopp.
Statsministern har hittills glidit undan både våra och journalisternas frågor och gett olika versioner av hur det här har gått till. Först hänvisar han frågan till ett avgånget och enskilt statsråd – Maud Olofsson. Därefter säger han att det är en fråga enbart för Vattenfalls styrelse. Lägg också till kommentarerna från finansminister Borg och finansmarknadsminister Norman så blir förvirringen total. Egentligen är det inte så svårt. Frågan är tydlig och måste besvaras med ett tydligt svar från statsministern.
Vid dagens frågestund i riksdagen vill jag ha svar på frågan varför statsministern godkände Vattenfalls köp av Nuon för hela 97 miljarder kronor – trots varningar från regeringskansliets tjänstemän.
Mikael Damberg