Kultur relevant när vi talar om övergrepp

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2016-08-04

Debattören: Vi kan inte blunda för att kulturella normer spelar in i synen på kvinnor

DEBATT. Varje sommar bjuder på en sommarplåga som går om och om igen tills de flesta av oss kan tonerna och orden utantill. Den politiska debatten har sin motsvarighet till detta, och 2016 års sommarplåga är dels ett förnekande av svenska värderingar och dels ett förnekande av att de trakasserier och övergrepp mot unga kvinnor vi bevittnat under året kan bära en kulturell prägel.

Män följer blint, och utan något som helst inslag av egen vilja eller föreställningar om rätt och fel, de strukturer som omgärdar dem. Det gör att de tafsar och våldtar. Därtill är de så omedvetet drabbade av manligheten som norm att social bakgrund, klass, kulturell tillhörighet, ålder, socialt umgänge, värderingar och andra faktorer som vanligtvis reglerar individers beteenden inte gäller i deras fall.

Nåväl, det är åtminstone den verklighet som dessa debattörer och skribenter målar upp i sina texter, en alltför märklig sådan som överger det specifika till förmån för det generella.

Män har visserligen historiskt sett tagit sig märkliga friheter, och en del män, med vitt skilda bakgrund, uppvisar än idag beteenden som får en att tappa hoppet om mänskligheten. Det innebär dock inte att män, vare sig som föreställning eller kollektiv, är en homogen grupp med samma normer och värderingar. Eller att dessa normer grundas i samma föreställningar.

Gemensamt för alla hittills offentligt rapporterade fall av könsstympningar är att såväl offret som förövaren är kvinnor. Är könsstympning därmed ett kvinnoproblem? Självklart inte! På samma sätt förhåller det sig med frågor om manlighet, normer och trakasserier. Svaren finns att finna i det specifika.

Sverige är, enligt Gender Gap Index, det fjärde mest jämställda landet i världen, medan Syrien, varifrån flest personer sökte asyl i Sverige förra året, hamnade på plats 143 av 145. World Values Survey, som utforskar sociokulturella, moraliska och religiösa värderingar inom olika kulturer världen över, ställde i en undersökning frågan om det var en grundläggande del av demokratin att kvinnor har samma rättigheter som män. I Sverige svarade 81 procent ja, medan den siffran var 25 procent i Egypten och endast 18 procent i Irak. Det är således befogat att tala om kulturella skillnader i frågan.

Många blundar dessvärre, och förmodligen omedvetet, för just en sådan aspekt i diskussionen. Där vi gärna talar om kulturella normer när det handlar om hur människor hälsar på varandra, värderar gemenskaper, ser på givmildhet eller bemöter andra har många förvånansvärt svårt att medge att kulturella normer även spelar en stor roll i hur man ser på det andra könet.

Kultur är, grovt förenklat, inlärda värderingar och föreställningar. Hur kan då kultur vara betydelselös i den här frågan?

Jag delar invändning mot det på vissa håll förekommande beskrivningen av kulturer annorstädes som entydligt sexistiska och kvinnofientliga. Det av den enkla anledningen att alla män från samma kultur inte beter sig likadant och att kulturer inte är homogena.

Men alla kulturer är å andra sidan inte lika tränade i att vara intoleranta mot mäns anspråk på kvinnors kroppar och deras livsutrymmen, vilket är en annan viktig aspekt i diskussionen.

Lösningen på de trakasserier och övergrepp vi ser idag finns inte i oron över att ett fåtal oseriösa röster skuldbelägger icke-svenska män. Detta antyder underförstått dessutom dimensioner i frågan som ingen seriös röst har anfört. Lösningen finns i ett erkännande av problemet, i nyanser som tillåter en saklig diskussion.

Den här diskussionen vinner inget på ett relativiserande som blundar för de olika bevekelsegrunderna för de trakasserier som drabbat och drabbar kvinnor.

Anosh Ghasri, Frilansskribent, kolumnist och krönikor.

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.