Hedersförtrycket har fått pågå alltför länge
Debattörerna: Sveriges passivitet utnyttjas av fundamentalistiska krafter
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-02-03
DEBATT. Vi två levde båda i Stockholmsförorten Tensta i början av 90-talet. Där blev hedersförtrycket en del av vår verklighet. Vi träffade utsatta tjejer och kvinnor. Vi försökte – med våra olika bakgrunder – att förklara och förstå. Vi nådde en gemensam bild: Det rör sig om ett avskyvärt fenomen som måste synliggöras och motarbetas. Samhället får aldrig acceptera detta förtryck.
När vi ser tillbaka på vad som gjorts sedan dess är facit dystert. Det tog lång tid innan det offentliga Sverige ens vågade erkänna att hedersförtrycket verkligen finns. Det är många som tigit när de borde ha talat. Det är många som avvaktat när de borde ha agerat.
För oss som socialdemokrater har det varit svårt att se en politisk höger som varit relativt ointresserad av förebyggande arbete och som ibland spelat ner problemen med hedersstrukturer med koppling till exempelvis religiösa friskolor.
Det har också varit svårt att se en politisk vänster som inte vågat tala klarspråk om att hedersförtrycket finns och att det skiljer sig från annat våld i nära relationer. Det har funnits en rädsla att stämplas som rasist eller islamofob.
Passiviteten i hedersfrågan har utnyttjats av fundamentalistiska krafter. Det offentliga Sverige har tyvärr alltför ofta misslyckats med att ställa hårda krav på jämställdhet och demokratisk värdegrund när det gäller till exempel uppdrag, bidrag och lokaluthyrning till föreningar och samfund.
Men på senare tid upplever vi att det har börjat hända något. Både på höger- och vänstersidan har ledande företrädare börjat ompröva sina positioner. Frågan ges mer uppmärksamhet och tas på större allvar. Det är positivt. Detta borde göra det möjligt att arbeta mer kraftfullt mot hedersförtrycket.
När vi lyfte frågan med äldre feminister på 90-talet möttes vi av bristande förståelse. Nu är det viktigt att fullt ut stötta alla de unga och modiga feminister som kämpar mot förtrycket. Då går det åstadkomma verklig förändring.
För att kunna bekämpa hedersförtrycket måste man förstå dess komplexitet. I dag finns ofta en svartvit bild av hur hederskulturen fungerar. Det kan vara svårt att inse att det kanske inte i första hand handlar om en tyrannisk fader, utan om ett omfattande socialt nätverk. Avlägsna släktingar och ytligt bekanta kan genom ryktesspridning vara viktiga aktörer.
Det går inte att enbart fokusera på enskilda individer eller ens enskilda familjer och släkter. Ska man komma åt hedersförtrycket i grunden så måste man förändra hela samhället.
För oss som socialdemokrater är det självklart att bekämpa hedersförtrycket med alla medel, såväl nationellt som lokalt. Nu behöver insatserna intensifieras.
- Det behöver byggas upp en mycket starkare värdegrund i dessa frågor. Inte minst måste skolan och socialtjänsten ta en mer central roll. Det måste säkerställas att det demokratiska samhället har en nolltolerans mot fundamentalistiska och förtryckande normer och attityder.
- Att regeringen satsar 100 miljoner under 2018 på att långsiktigt förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck är ett viktigt steg.
- I Göteborg är arbetet på väg att trappas upp. I Göteborg blir arbetet alltmer aktivt. En handlingsplan mot hedersförtryck håller på att tas fram. Det finns en samordnare samt ett stöd för att främja de ideella krafter som verkar för att skydda individer och förändra attityder
Det är nog nu. Hedersstrukturerna har alltför länge fått ett alltför stort spelrum. Det är hög tid att se till att Fadimes kamp ges fullt genomslag i hela det svenska samhället. Hedersförtrycket måste bort.
Nalin Pekgul
Ann-Sofie Hermansson
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Så här skriver du en debattartikel