Här är mina svar om välfärdsvinsterna

Replik från Ardalan Shekarabi om vinsterna i välfärden

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2018-06-11 | Publicerad 2018-06-08

helskärm

REPLIK. Friskolornas riksförbund, Svenskt näringsliv, Vårdföretagarna och Almega har ställt några frågor till mig om regeringens förslag för att stoppa vinstjakten i skola och omsorg. Här är mitt svar:

1. Varför påstår jag att det förekommer läckage i välfärden? Jo, därför att övervinsterna år 2015 var 4,7 miljarder kronor. Vi har inte oändliga resurser till välfärden – därför kan vi inte heller tillåta obegränsade vinster.
2. Varför menar jag att vinstintresset går ut över kvalitén? För att det är personalen som står för kvalitén i välfärden. Det är också personalkostnaden som utgör den största kostanden i dessa verksamheter, det är där nedskärningarna görs i syfte att öka vinsterna. Det räcker med att titta på privat äldreomsorg. Där är bemanningen 10 procent lägre och lönen för en undersköterska i snitt 1800 kr lägre.
3. När det kommer till PwC:s beräkningar visar de hur förslaget skulle påverka företagen om regleringen hade gällt historiskt. Regleringen medger dock att företag som återinvesterar tillåts ha högre överskott i framtiden. På längre sikt syftar förslagen till att skapa stabila villkor. Vid t.ex. JB-konkursen såg vi att andra aktörer, däribland idéburna, gick in och tog ansvar. Vi ska också ha i åtanke att andra länder som begränsar vinstuttag i skolan klarar av att erbjuda såväl offentliga som privata alternativ för barn, elever och lärare.
4. När det gäller kravet på ekonomiska förutsättningar innebär inte det något krav på att uppvisa ett visst rörelseresultat.
   Vinstbegränsningen tvingar inte heller något företag till att gå med underskott.
   Risken i sektorn är inräknad i den avkastning som tillåts enligt den föreslagna modellen.
5. Gällande ägar- och ledningsprövning är kravet formulerat så att aktören ska ha tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att följa de föreskrifter som gäller för verksamheten. Genom att koppla kravet till föreskrifterna för den aktuella verksamheten, t.ex. vad gäller lokaler och bemanning blir det konkret var ribban ligger. En mindre verksamhet kräver av naturliga skäl mindre ekonomiska resurser än en större verksamhet, därför måste bedömningen kunna ske från fall till fall.

Kommuner och landsting styrs av folkvalda församlingar och det är medborgarna som utkräver ansvar genom att rösta. Ingen har hittills förklarat hur en tillståndsprövning av demokratiskt valda skulle gå till och vad som skulle hända om en kommun nekades tillstånd.

Avslutningsvis undrar jag om det inte är dags för välfärdsbolagen att ägna sig åt lite självkritik? En överväldigande majoritet av folket är fortfarande emot obegränsade vinster i välfärden.

Medborgarna förväntar sig att deras skattepengar ska gå till det de är avsedda för – inte till obegränsade vinster. Därför måste jag göra vinstlobbyisterna besvikna och säga att denna fråga kommer att leva vidare.

Ardalan Shekarabi, civilminister (S)

Artikeln är en replik. Läs hela debatten här

Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel