Vi behöver fler agenter
Före detta IB-agent till attack mot justitieminister Thomas Bodström
Under den tid då vänsterextrema revolutionärer planerade att begå högförräderi och svenska kommunister såg sina främsta politiska ledare i härskarna i Kreml, var det av största vikt för det svenska samhället att känna till alla de personer som kunde komma att utgöra en fara för demokratin och vårt nationella oberoende.
Det gällde att snabbt kunna ta loven av varje rörelse som de facto påbörjade ett arbete för att förändra det svenska statsskicket i riktning mot diktatur under inflytande av en främmande makt. Man kan och ska naturligtvis i samhället diskutera huruvida denna risk föreligger, men om man finner att en viss risk finns måste staten ha ett instrument för att utföra detta uppdrag. I normala fall ska detta naturligtvis vara Säpo.
Trots att man från politikernas sida naturligtvis fruktade revolutionära och/eller landssvikande kommunister, vågade man inte ta en öppen debatt mot dem. Man vågade inte stå för Säpos kontroller, utan förbjöd polisen att ägna sig åt vad som påstods vara "åsiktsregistrering". Därmed trodde den allmänna opinionen att registreringen av kommunister stoppats.
Istället påbörjades en helt dold verksamhet som innebar att tiotusentals kommunister kom att registreras av den då ytterst hemliga organisationen IB. Särskilda kommunregister kom att inrättas och på sina håll bedrev IB en aktiv kamp mot kommunisterna tillsammans med socialdemokraterna, där man utnyttjade hemlig information man samlat in. Man avslöjade vilka som utbildats i öststaterna och läckte information om privata förhållanden.
Jag tyckte denna verksamhet var helt riktig och att vi inom IB gjorde rätt. Sverige behövde ha koll på landsförrädarna och revolutionärerna. Att stoppa individer som man vet vill skada andra kan inte vara fel! Att förhindra att Sverige råkade illa ut var aldrig en dålig sak.
Under många år har de flesta av världens underrättelsetjänster satsat enorma resurser på olika slag av tekniska inhämtningsmetoder. Det har rört sig om signalspaning, spaning från satelliter, telefonavlyssning och buggning, och en mängd andra metoder. Nu börjar man dra öronen åt sig då man kunnat konstatera att man inte får svar på tillräckligt många av sina frågor. Särskilt förhållandet mellan insamlad information med mycket hög kvalitet och de stora kostnader som det tekniska insamlandet medför, gör att dessa metoder ifrågasätts.
Framför allt har öststaternas sönderfall, krigen i Irak, det forna Jugoslavien och Afghanistan samt terrorismen föranlett att många andra länder i allt högre grad inser att tonvikten ska ligga på agenter. En väl placerad agent har nämligen möjlighet att berätta exempelvis vad Saddam Hussein eller ledningen för al-Qaida har för intentioner och hemliga planer. Det behövs en "agent in place".
Även idag riktas svåra hot mot vårt samhälle. Islamistiska terrorister är den mest uppenbara och aktuella faran, men det finns även andra viktiga samhällsproblem som kräver mer eller mindre hårda tag. Vi måste försvara oss hårt och resolut. Men tyvärr gör justitieminister Bodström och den socialdemokratiska regeringen de mest allvarliga misstag man kan tänka sig.
Istället för att gå på de som utgör problemet och leta efter denna typ av individer, ska man börja registrera och snoka runt varenda person i Sverige. Det är dumt och dyrt. Dessutom kommer man att missa målet och mängder av oskyldiga kommer istället att råka illa ut. Så går det när historielösa amatörer själva ska leka polis.
De monstruösa dataregister som nu ska byggas upp kommer aldrig att kunna bli det skarpa verktyg man tror. Förutom att man slösar bort mängder av ekonomiska och personella resurser kommer tabbarna att bli alltför många och missarna legio.
I och med att informationsmängderna blir så gigantiskt stora kommer för många fel att uppstå och de kommer att bli så många att kvaliteten blir så dålig att all information måste dubbelkollas innan den används i de individuella fallen. Därmed försvinner snabbheten och dynamiken från systemet och det kan inte användas för att hitta tidigare okända eller dolda relationer mellan konspirerande terrorister.
Dessutom är insamlingssystemen alltför lätta att manipulera. Telefoner införskaffas av bulvaner och lånas från bekanta eller sympatisörer. Samtalen sker inte direkt mellan två aktörer utan en person med ett färdigt manus ringer till en annan person som sedan lämnar budskapet vidare till den riktiga mottagaren. Detta kan ske i flera led med flera personer innan och efter telefonsamtalen och/eller med flera telefonsamtal inblandade. Varför tror ni att bin Ladens röst inte längre blir inspelad? Istället för nyckelord som bomber och granater använder man orden meloner och apelsiner, eller DVD-skivor och USB-minnen, eller antal flaskor med läsk och mineralvatten. Kodord är ett gammalt välkänt trick som rätt skött är 100 procent omöjligt att knäcka. Meddelanden kan krypteras och/eller delas upp i flera stycken som skickas olika vägar.
Eller så kan man använda så kallad steganografi och gömma den krypterade informationen inne i bilder, musikstycken, textdokument eller till och med inne i dataprogrammens körbara kod. Information kan också gömmas i själva datatrafiken, där informationsbitar kan gömmas inne i trafikpaketens styrinformation. Ovanpå detta kan man förvirra motståndaren genom att använda olika slags metoder i ett slumpmässigt schema. Och sedan tror Bodström och andra drömmare att någon ska kunna hitta dessa enstaka gömda meddelanden som dolts bland hundratusentals samtal och meddelanden. Detta är en utopi!
Det är ju så att all datatrafik är uppdelad i ett antal lika stora så kallade paket. För att varje paket ska komma fram till samma ställe och fogas samman i rätt följd har varje datapaket en så kallad header där en mängd styrinformation anges. I denna header finns det utrymme för ganska mycket information, ungefär som på en blankett med olika rutor för olika slags information. Många gånger är en rad av dessa rutor tomma. Där kan man stoppa in information i utrymmen som dataprogrammen normalt inte letar igenom. Ett specialprogram som enbart letar efter information i en vanligtvis tom ruta, låt oss säga ruta 14, kan kanske plocka ut åtta tecken per informationspaket - och ju mer trafik som skickas ju fler och längre meddelanden kan döljas.
Sverige måste satsa mer på användandet av mänskliga källor.
De stora avlyssnings- och lagringssystemen för teletrafik måste stoppas.