Min son är värd 16 000 mer än min dotter
Min son Ludvig är det mest värdefulla de har på vårt dagis.
Okej, påståendet är lite vinklat, i objektivitetens namn ska tillläggas att det finns några ungar till som är lika mycket värda som Ludvig.
Dessvärre hör inte min dotter Tyra på samma dagis till den skaran.
Ludvig är värd exakt 76 964 kronor per år.
Tyra är bara värd 60 709 kronor per år.
De olika prislapparna kommunen satt på deras huvuden hänger ihop med att Ludvig är under tre år och går heltid – sådana barn får den största påsen pengar med sig av kommunen till dagisets budget.
Tyra är fyra och kommer inte till dagis med samma fina påse.
De minst värdefulla ungarna på vårt dagis är fem år och går deltid. De drar bara in 46 841 kronor per år.
Pinsamt. Fattar de inte att deras extratid med mamma och pappa går ut över vår gemensamma budget?
Och vad de ska de svara på den klassiska frågan:
Är du lönsam lilla vän?
Systemet som förvandlar barn till ekonomiska enheter som man pusslar runt med för att få en budget att gå ihop har direkt människofientliga effekter.
Barngrupperna växer, personalen – denna tragiska ekvations verkliga hjältar – känner hur det bränner inuti och det gräver och gräver i sömnlösa föräldramagar på nätterna.
För höns, grisar, kor och får finns bestämmelser för hur många individer som får vistas i olika lokaler. För barn finns inga sådana bestämmelser. Det har funnits, men det blev helt enkelt för dyrt så man tog bort dem.
I Stockholms kommuns stadsdel Bromma har situationen i dagarna drivits ut i det absurda.
När personalens förvisso höjda, men fortfarande låga löner är betalda finns i budgeten 0 kronor kvar. I vissa fall ligger de minus från start.
Saker som vikarier, kökspersonal, verksamhet i övrigt? ja, ni fattar. Kollaps helt enkelt. Ännu fler små ekonomiska enheter måste trängas in.
Barngrupper med 19 ungar på tre pedagoger måste bli 21, i vissa fall kanske 23, kanske 24. Självklart utan fler pedagoger.
En mamma berättade oroligt hur tvååriga barn vid en barnstuga på trötta seneftermiddagen regelbundet tvingas bylta på sig och dumpas på en för barnet främmande barnstuga i närheten på grund av personalbrist.
– Det kan säkert göras till en spännande utomhusaktivitet. Det här är egentligen inget problem att prata om eftersom barnen inte byter dagis utan bara rör sig inom samma resultatenhet, svarade kommunens tjänstekvinna på veckans upprörda föräldramöte.
Håll budget och håll käft alltså.
På hur många dagis är det så här?
I början av denna vecka tågar några medborgare till Stockholms stadshus med ett anspråkslöst förslag från Bromma.
Det kan bli en spännande inomhusaktivitet där skolborgarråd Jan Björklund och kommunstyrelseordföranden Carl Cederschiöld ges en chans att spela en snabb och direkt avgörande roll för människors dagliga liv.