Det är dags att sluta diskriminera pappor
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2012-11-13 | Publicerad 2012-11-09
KD: Underlätta för män att vara likvärdiga föräldrar - utan tvång
Det är inte politikens uppgift att detaljstyra människors liv.
Vårt land kryllar av närvarande, delaktiga och ansvarstagande pappor. De förtjänar bättre villkor och förutsättningar för att kunna bli just de likvärdiga föräldrar de strävar efter att vara.
Att föräldraförsäkringen sedan den infördes har varit likvärdig för mammor och pappor är något att vara stolt över. Barn behöver tid med sina föräldrar. Vi uppmuntrar gärna pappor att ta vara på möjligheten att på heltid få vara hemma med sitt barn. Självklart består föräldraskapet av mer än de första åren och det finns utmärkta föräldrar som inte använt en dag av föräldraförsäkringen. För det ska vi inte förneka att en längre sammanhållen period med det primära ansvaret för barnet är ett utmärkt sätt för barn och pappa att knyta an.
Men det varken bör eller kan tvingas fram på politisk väg. En tvångsdelning är både principiellt fel och leder till uttag av enstaka dagar här och där om inte viljan att vara hemma finns. De pappor som väljer att vara hemma längre gör det därför att de vill, har möjligheten och – vilket är avgörande i många familjer – att mamman vill ge pappan den möjligheten. Politikens uppgift är att skapa förutsättningarna men det är inte politikens uppgift att detaljstyra människors liv.
Och förutsättningarna kan förbättras. Det är hög tid att rensa bort pappadiskrimineringen i lagstiftningen och erkänna pappor som lika mycket föräldrar som mammor. Vi bör börja med föräldraförsäkringen.
Föräldraförsäkringen är väldigt flexibel barnets första år, då mamman oftast är hemma. Från ettårsdagen inträder begränsande regler som starkt styr uttaget av föräldrapenningen och planeringen av syskon. Den sjukpenninggrundande inkomsten och rätten till tjänstledighet påverkas. Dessa regler missgynnar inte minst pappor eftersom de oftast är föräldralediga när barnet är lite äldre. Genom att utvidga rätten till tjänstledighet och förlänga inkomstskyddet för föräldrar tills barnet fyller tre år ger vi i praktiken pappor möjlighet att tänja på sina dagar och vara hemma lite längre.
Många barn lever med skilda föräldrar. Även om föräldrarna går skilda vägar har barn behov av och rätt till båda sina föräldrar. Det är en rättighet som kommer till uttryck i såväl barnkonventionen som föräldrabalken. Sett ur barnets perspektiv är det av stor vikt att föräldrarna kan samarbeta. Fler föräldrar ska erbjudas samarbetssamtal för att själva kunna komma överens om hur det fortsatta gemensamma ansvaret för barnet ska hanteras efter en separation. Pappor och mammor som delar vårdnad och vars barn bor växelvis hos dem ska få samma rätt till barnbidraget. Något som mammor märkligt nog har egen beslutanderätt över i dag oavsett ekonomiska förhållanden och faktumet att barnet bor halva tiden hos pappan.
Efter en separation bor i dag vart tredje barn växelvis hos föräldrarna, men många bor mestadels hos mamman. För barnet är den ekonomiska situationen hos båda föräldrarna viktig. Insatser har gjorts för att stärka ekonomin för ensamstående föräldrar men ännu har lite gjorts för att säkerställa att umgängesföräldern inte av ekonomiska skäl ska hindras från att vara delaktig i sitt barns liv. En skuld får inte göra det omöjliggör för en förälder att ha kontakt med sitt barn. Därför bör återbetalning av underhåll beräknas på aktuell inkomst och kostnader för umgänge räknas med i nödvändiga levnadsomkostnader.
Med dessa åtgärder ökar förutsättningar för pappor att vara de närvarande, delaktiga och ansvarsfulla som vi vet att majoriteten av alla pappor vill vara.
Emma Henriksson, riksdagsledamot och gruppledare KD