Replik: JK:s gummiparagraf stänger fri press
Åke Wredén: En önskedröm för sådana som skulle föredra tysk yttrandefrihetsreglering framför svensk tryckfrihet.
JK Göran Lambertz har ett förslag som går långt. Det öppnar en rad nya möjligheter att dra det fria ordet inför rätta. När han försvarar det säger han sig mest vilja komma åt rena lögner om känsliga privata saker och nakenbilder från människors samliv.
Men att trycka eller sända sådant är redan nu ofta straffbart som förtal. Det enda verkliga problem JK kan peka på är att med videokameran och internet finns nya sätt att ställa till svårt obehag för människor man haft nära relationer till. Bild och ljud från intima situationer kan hamna på hemsidor med grundlagsskydd.
Mycket sådant, men inte allt, kan falla under förtalsparagrafen. För att kriminalisera att andra sådana bilder eller inspelningar skickas ut för allmänt beskådande eller lyssnande behövs inte JK:s vidlyftiga paragraf, där allt som rör privatlivet kan leda till skadestånd om det ses som en grov och oförsvarlig ”kränkning” – detta farligt tänjbara modeord!
Det blir inte alls samma risker för nyhetsförmedlingen om ett nytt tryck- och yttrandefrihetsbrott i stället bara gör det straffbart att olovligt och oförsvarligt återge bild- och ljudupptagningar som gjorts i hemmet eller på liknande platser och som visar en identifierbar individ i sexuella eller andra intima situationer.
JK:s tänkta paragraf är en önskedröm för sådana som skulle föredra tysk yttrandefrihetsreglering framför svensk tryckfrihet. Den snärjer först in allting privat, affärsrelationer, ekonomi, vilka som spelar golf eller semestrar ihop och så vidare – sedan blir mycket ändå tillåtet, om det inte är grovt eller oförsvarligt nog. Hur blir det då med kräftskivan med – ett hypotetiskt fall – börsbolagsdirektör, filmstjärna och skalbolagsbedragare? Är bilden som togs där försvarlig? Är inkomstuppgifterna för de inblandade försvarliga? Efter de luddiga förarbetena då hetsparagrafen utvidgades låter det allt annat än betryggande att som JK vilja skydda nyhetsförmedlingen med några exempel i motiveringarna till en ny skadeståndsparagraf.
Kan det bli skadestånd utan att något är ärekränkande och brottsligt öppnas en rad möjligheter för resursstarka intressen att försvåra publicitet – på helt andra områden än kändisskvaller eller sängkammarfilmer.
Jag tror inte att JK:s avsikt är angripa affärsjournalistik och grävande reportage. Andra skyddsnät i tryckfrihetsförordningen kan delvis begränsa riskerna med hans paragraf. Men Göran Lambertz har anpassat sig efter filosofin i länder som aldrig haft en tryckfrihetsförordning.
Alla som sätter värde på fri nyhetsförmedling har goda skäl att varna för hans riskabla gummiparagraf.