Dags att Sverige inför den amerikanska modellen
Det pågår en
socialpolitisk revolution på andra sidan Atlanten. Efter decennier av växande utslagning och socialbidragsberoende har kurvan vänt. Med hjälp av en stark ekonomi kombinerad med radikala reformer på nationell nivå och modigt ledarskap på lokal nivå har USA vunnit åtminstone ett första slag i en strid som ingen trodde kunde vinnas. En grundbult i denna revolution är den stora socialbidragsreformen från 1996, som på några få år har mer än halverat antalet bidragstagare och öppnat arbetets dörrar för miljontals utsatta amerikaner.
När Bill Clinton under valrörelsen 1992 lovade ”att göra slut på socialbidragssystemet så som vi känner det” var det inte många som trodde det var möjligt. Pessimismen var utbredd bland såväl forskare som socialarbetare och politiker. Under årtionden hade man talat om en växande underklass bortom all räddning. Det var Amerikas förlorade barn och väldigt få trodde att de någonsin skulle kunna bli en del av USA:s dynamiska arbetsmarknad. Men det var fel. Den 22 augusti 1996 antog Clinton den reform – Personal Responsibility and Work Opportunity Reconciliation Act – som för gott förändrade USA:s socialpolitiska landskap.
Arbetslinje och decentralisering är reformens nyckelbegrepp. Arbete belönas, tydliga krav på motprestation ställs på bidragstagarna och rätten att uppbära socialbidrag begränsas tidsmässigt. Samtidigt kombineras starka ekonomiska incitament för delstaterna att minska bidragsberoendet med en stor frihet att utforma konkreta handlingsplaner för att åstadkomma detta. Reformen innehåller både konservativa och socialliberala inslag. Den betonar individens ansvar att försörja sig själv och sin familj och uppvisar en sträng attityd mot den som inte vill leva upp till kraven, men betonar också myndigheters ansvar att hjälpa folk ut i arbetslivet och kvarhålla dem där.
Resultaten har varit häpnadsväckande. För hela USA har antalet bidragstagare gått ner från 12,9 till 5,8 miljoner personer mellan 1996 och september 2000. Och i vissa delstater – som Wisconsin där nuvarande socialministern Tommy Thompson var guvernör – har antalet bidragsberoende familjer reducerats till ungefär en femtedel av vad det var i mitten av 1990-talet!
Dessa framgångar har lett till en positiv spiral där allt mer resurser har kunnat koncentreras på de svåraste fallen. Men också reformens fokus har skiftat. Att flytta folk från kontantbidrag till arbete uppfattas numera som den enkla delen av reformen.
Den riktigt svåra och resurskrävande delen är allt det som behövs för att utsatta människor ska kunna behålla sina jobb, utveckla sig vidare i arbetslivet och på det viset kunna lämna fattigdomen bakom sig. På detta sätt har en reform som syftade till att lyfta människor bort från välfärdsstatens räjonger resulterat i att staten kommit att ägna mer tid och pengar åt fattiga människor och deras problem än någonsin förut.
Till de mest spännande inslagen i reformen hör den enorma mångfalden av aktörer och lösningar, som vuxit fram i decentraliseringens spår. Stat, marknad och civilsamhälle samarbetar och konkurrerar på ett mycket mångskiftande och välgörande sätt. Inte minst de gemenskapsbaserade organisationerna (Community Based Organizations, CBOs) har fått en framträdande roll i kampen mot utslagningen från arbetsmarknaden, men också i den anmärkningsvärda renässans som många tidigare helt förfallna innerstadsgetton har upplevt i USA.
Socialbidragsreformen studeras och debatteras ivrigt nuförtiden i USA och internationellt, men i Sverige verkar intresset för att lära av erfarenheter ”over there” förhålla sig till det faktum att ett förhållandevis lyckat socialt experiment genomförs i det USA, som man så gärna vill se som ett socialpolitiskt skräcklandskap.
Detta är djupt beklagligt, inte minst med tanke på hur kapitalt vi i Sverige har misslyckats i kampen mot utanförskapet och socialbidragsberoendet. I den enorma experimentlusta som den amerikanska socialbidragsreformen har gett upphov till borde finnas en del att lära sig, om vi bara vågar vända blicken västerut!