Kommuner blundar för utsatta kvinnor
Nästan var fjärde kommun i landet bryr sig inte om att hjälpa utsatta kvinnor. Mer än 60 kommuner ger inte en enda krona till någon kvinnojour.
De har ännu inte förstått de misshandlade kvinnornas problematik och ännu inte ställt sig på deras sida.
Det skriver i dag jämställdhetsminister Margareta Winberg och Ingegerd Sahlström, projektledare för Nationellt råd för kvinnofrid.
”Nu tändas tusen juleljus?” Förväntningarna är stora, barn gläder sig över den kommande helgen, familjen ska samlas och mysfaktorn går i topp.
Det finns dock barn som ser fram emot den stundande helgen med stor oro. Oron delar de med sina mödrar. Vad kommer att hända? Kommer mina ansträngningar att godtas? Kommer något att uppfattas så att det ger anledning till slag och förnedring?
”Det har funnits våld i hemmet så länge jag kan minnas. Mitt första minne av att pappa slog mamma är från femårsåldern – men jag vet att han började slå redan när jag låg i mammas mage,” säger en kvinna som växt upp i en familj där misshandel förekom under hela hennes uppväxttid.
Kvinnojourerna har genom åren gjort ett fantastiskt arbete med att stödja och hjälpa kvinnor och barn som söker skydd. Kvinnojourerna har ett stort kunnande om hur kvinnor och barn bör bemötas i en krissituation.
Det är dags att kommunerna också skaffar sig kunskap! Nu! Alltför många kommuner blundar fortfarande för det våld som förekommer innanför hemmets väggar! Finns det kommunala handlingsplaner för stöd och hjälp till kvinnor och barn? Var, när och hur kompetensutvecklas personal för att rätt förstå den som söker hjälp? Hur samarbetar myndigheter och frivilligorganisationer för att nå ett gemensamt mål?
I många kommuner finns ingen samverkan alls mellan myndigheterna och frivilligorganisationerna. Eftersom kvinnorna söker hjälp på olika ställen är det viktigt att samhället förmår fånga upp dem där och slussa dem vidare.
Mer än 60 kommuner ger inte en enda krona till någon kvinnojour, vare sig i den egna kommunen eller i grannkommunen. Det kommunala anslaget är noll. Det är 24 procent av Sveriges kommuner. Nästan var fjärde kommun bryr sig alltså inte!
Utöver de kommuner som inte ger någonting i bidrag finns ett ganska stort antal kommuner som ger mindre än en krona/innevånare – ett symboliskt bidrag! Snålhet – eller möjligen omedvetenhet – präglar alltså många kommuners inställning till våldet mot kvinnor.
Till de kommuner som ligger på ”tio-i-topp”-listan hör Hofors, Svenljunga och Karlskoga. De ger 22,59 resp 16,02 resp 13,26 kronor per invånare til kvinnojourerna.
En kommun som ligger i botten kan lägga exempelvis 0,04 kronor per invånare. Men det är trots allt mer än att inte ge något alls...
Det finns samarbetande kommuner, men det finns också tysta kommuner – och det finns blundande kommuner. Vilken sort som vi vill se mer av vet vi alla.
Nu gäller det att kommunerna tar sitt ansvar och ser dessa kvinnor! Var finns det rum när juleljusen slocknar?
Margareta Winberg (jämställdhetsminister
Ingegerd Sahlström (projektledare Nationellt råd för kvinnofrid)