Dödsstraff är ett brott som måste bekämpas
I USA förs en intensiv debatt om rättigheterna för de 400 talibanfångar som just nu interneras i ”Camp X-ray” i Guantánamo Bay på Kuba.
Rättsläget är ett vakuum.
Amnesty International publicerar i dag en kritisk rapport om dödsstraff i USA. Svenske generalsekreteraren Carl
Söderbergh och Annika Flensburg skriver att hämnd inte hör hemma i ett civiliserat samhälle.
Krav på hårdare tag kan aldrig legitimera dödsstraff.
”We are the leading force for human rights around the world”, sade president Clinton under sin ämbetstid. USA:s utövande av dödsstraffet visar dock på motsatsen. Amnesty International publicerar i dagarna rapporten ”Arbitrary, discriminatory and cruel: An aide-mémoire to 25 years of judicial killing” (Godtycklig, diskriminerande och grym: En tillbakablick på 25 år av mord i lagens namn). Två hundra människoöden får illustrera alla de män och kvinnor som den amerikanska staten har avrättat sedan 1977 då den åter började verkställa dödsdomar.
För 25 år sedan arkebuserades Gary Gilmore i delstaten Utah i USA. Fem män riktade sina vapen mot Gilmore och sköt, men ett vapen var laddat med luftskott så att ingen skulle veta vilket skott som dödade. På så sätt skulle männen inte behöva bära bördan av att ha dödat en annan människa.
Gary Gilmores död öppnade dörren för en ny epok av statliga avrättningar. Sedan 1977 har 60 länder avskaffat dödsstraffet. Istället har USA valt att skjuta, gasa, hänga eller med hjälp av elektricitet eller injektioner döda 750 personer. I genomsnitt avrättas 78 personer per år, mer än en person i veckan. Men i motsats till Gilmore, som skapade tidningsrubriker världen över, dör de flesta i det tysta.
Efter uppgifter om att dödsstraffet användes på ett godtyckligt sätt förbjöd USA:s Högsta domstol 1972 delstaterna att verkställa avrättningar. Sedan delstaterna antagit nya lagar upphävde Högsta domstolen sitt beslut. Men undersökningar visar att problemen kvarstår. Ras, politik, advokatens kompetens och juryns sammansättning inverkar på domslutet. Geografi spelar också en stor roll. Texas har sedan 1977 stått för en tredjedel av alla avrättningar. När George W Bush kandiderade till guvernör i Texas sade han att delstaten skulle avrätta fler personer. Under hans tid som guvernör avrättades 152 människor i Texas och under sitt första år som president gav han klartecken till den första federala avrättningen på 38 år. Mordoffrets hudfärg spelar en avgörande roll för domslutet. I åttio procent av fallen då dödsstraffet har utdömts har den mördade varit vit – trots att antalet vita och svarta mordoffer är ungefär lika.
Dussintals afroamerikaner har dömts till döden av en helvit jury. Ett exempel av många är Harvey Green som dömdes till döden för mordet på två vita i Pitt County i North Carolina. I samma område mördades elva personer det året – nio svarta och två vita. Det var för morden på de vita som åklagaren yrkade på dödsstraff.
I USA har de flesta som riskerar att dömas till döden inte råd med en advokat. De blir istället tilldelade ett juridiskt ombud av myndigheterna. Ombudens bristande kunskap och erfarenhet förklarar varför så många oskyldiga döms till döden.
Ronald Frye avrättades i North Carolina 2001. Hans advokat var alkoholist och drack istället för att koncentrera sig på fallet. Efteråt berättade flera av jurymedlemmarna som hade röstat för dödsstraffet, att de inte skulle ha gjort det om de hade fått information om Fryes bakgrund.
Sedan 1977 har över 90 personer frigivits på grund av att nya bevis framkommit. Frågan är hur många oskyldiga som redan har hunnit avrättas? Det är känt att 29 ungdomsbrottslingar har avrättats i världen sedan 1977. USA står för 18 av dem.
Resten har avrättats i Demokratiska republiken Kongo, Iran, Pakistan, Saudiarabien och Yemen. I december förra året beslöt Pakistans president att omvandla alla dödsstraff för ungdomsbrottslingar. Som kontrast sitter över 80 personer i dödscell i USA för brott de begick när de var 16 eller 17 år. Det bryter mot FN:s konvention om de medborgerliga och politiska rättigheterna och mot Barnkonventionen.
Ett av många sorgliga exempel är Gary Graham som avrättades år 2000 efter 19 år i dödscell. Dödsdomen grundade sig på endast ett vittnesmål och in i det sista hävdade han sin oskuld.
Listan är lång över antalet psykiskt funktionshindrade som har avrättats i USA. FN:s kommission om de mänskliga rättigheterna har upprepade gånger vädjat till de länder som har kvar dödsstraffet att inte använda det mot förståndshandikappade.
Juan Soria avrättades i Texas år 2000 och hans sista ord var ”De säger att jag ska opereras, så jag antar att jag träffar er alla efter operationen”. Att avrätta människor som inte förstår vad som händer är under all värdighet. Dödsstraffet löser inte problem.
Förra året visade en undersökning som New York Times genomförde att antalet mord under de senaste 20 åren har varit 48–101 procent högre i stater med dödsstraff. Inget pekar på att det skulle ha en avskräckande inverkan eller förebygga brott. Tvärtom brutaliseras samhället genom att hämnd- och hatkänslor uppmuntras.
Rätten till liv slås fast i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och den gäller varje enskild människa. Därmed kan mord aldrig rättfärdigas, varken när det begås av en enskild individ eller när det begås av staten i lagens namn.
Efter den 11 september kräver många amerikaner lagens strängaste straff för terrorbrott. Dödsstraffet är aldrig en konstruktiv lösning utan bidrar istället till ett hårdare samhällsklimat.
Den amerikanska administrationen bör ha det i åtanke när de ställer de personer inför rätta som sitter fängslade i Guantánamo Bay på Kuba. Hård kritik har redan riktats mot USA för hur fångarna behandlas. Hämnd hör inte hemma i ett civiliserat rättssamhälle.
När den amerikanska opinionen kräver hårdare tag lyfter politikerna upp dödsstraffet, trots att erfarenheter visar att straffet inte leder till minskad brottslighet. Dödsstraffet är inget straff, det är ett brott. Och brott ska bekämpas.
Carl Söderbergh
generalsekreterare för svenska sektionen av Amnesty International
Annika Flensburg
pressekreterare för svenska sektionen av Amnesty International