Vi måste inte alls gå med
I Aftonbladet söndagen 3 augusti gör Anders Selnes en rad påståenden om svenskt EMU-medlemskap. Bl a hävdar Selnes att Sverige skulle vara rättsligt bundet att gå med i EMU vare sig svenska folket önskar det eller inte. På den punkten har Selnes dessbättre fel.
Sverige har fastslagit att det ytterst är den svenska riksdagen som tar ställning till ett deltagande i den s k etapp tre av EMU. Detta beslutsförfarande är inte något unikt för Sverige, bl a har Tyskland och Nederländerna tillämpat en i stort sett identisk beslutsordning. Att den svenska riksdagen dessutom har valt att höra folkets åsikt i en rådgivande folkomröstning ligger helt inom riksdagens kompetens och befogenhet.
För det första är frågan om svenskt medlemskap i EMU av stor och avgörande betydelse. Det handlar om att, som folk och nation, lämna ifrån oss stora delar av bestämmanderätten över den ekonomiska politiken till en bankdirektion. Sådana beslut kan inte, och ska inte, tas lättvindigt. Detta är heller ingenting som i svensk statsrättslig tradition bara kan avtalas fram i ett internationellt fördrag mellan Sverige och några olika länder. Det internationella fördraget är förvisso bindande för staterna men det är de enskilda länderna som sedan avgör vilka beslut som är nödvändiga att fatta och som också sedan fattar besluten ifråga.
För det andra är EMU en politisk skapelse, inte en ekonomisk. De s k konvergenskriterierna är inte på något sätt objektiva och handlar inte om mätbara storheter. Tvärtom är kriterierna luddigt utformade och lämnar ett stort utrymme för tolkningar och bedömningar. Att ett land som Sverige självt inte anser sig vilja tillträda den tredje etappen av EMU är i sig en sådan bedömning. Det är alltså i sin tur en grund för att anse att konvergenskriterierna inte är uppfyllda för Sveriges del och Sverige är således vare sig rättsligt eller politiskt bundet att gå med i EMU.
Både ur juridisk och demokratisk synvinkel känns det djupt oroande att det sprids myter med innebörden att det inte spelar någon roll hur vi väljer i folkomröstningen och att vi är tvingade att lämna ifrån oss politisk makt fast vi inte vill. Det följer såväl av EU:s allmänna regelverk som av EMU:s konvergenskriterier att varje land självständigt ska ta ställning till om man vill lämna ifrån sig den politiska makten över ekonomin till den europeiska centralbanken. Valet är vårt och ingen annans. Sverige och svenskarna har ett utomordentligt viktigt ställningstagande att göra den 14 september i höst!
Andreas Pettersson
Mattias Mattsson
Nätverket Jurister mot EMU