Replik: Orimliga argument från nej-sägarna
Inför slutspurten av EMU-debatten dyker de mest orimliga argument upp. Nu är, enligt några nej-sägare i Aftonbladet lördagen den 12 juli, EMU även en kvinnofälla. Det är nog en av de mer konservativa och bakåtsträvande debattartiklar vi läst.
Var finns ni alla som en gång trodde på politikens möjligheter, ni som ville förändra och dessutom förändra därför att ni hade självkänsla och trodde på det som var rätt och rättvist för alla, såväl kvinnor som män?
Nu ska vi enligt nej-sidans trötta defaitister bara tänka på oss själva i Sverige och fortsätta förfina vår välfärd enbart för vår egen skull. Vi känner inte igen oss i argumenteringen.
Och var finns ni som tidigare inte såg nationsgränserna som hinder för förändring utan som såg alla kvinnor i Europa och övriga världen som systrar vars villkor rimligen bör förbättras?
Var finns den politiska viljan till förändring? Jo den finns hos många av oss som är starkt förvissade om att vi har politisk kapacitet att förändra utifrån en styrkeposition. Styrkepositionen hämtar vi från de politiska framsteg för kvinnor som vi hittills lyckats uppnå i Sverige och som vi nu vill kämpa för i Europa.
Javisst har Sverige den största andelen förvärvsarbetande kvinnor och visst har vi 50 procent kvinnor i regeringen och 47 procent kvinnor i riksdagen.
Det är ju bra och även om vi fortfarande ser stora brister så är det tillräckligt bra för att vi ska med kraft ge dessa förutsättningar även till kvinnor i Europa. Alternativet är ju grundlöst och utan ansvar för att förändra villkor i det övriga Europa.
Visst, Sverige är inte ett jämställt land. Kvinnor har fortfarande lägre lön, utför större delen av hemarbetet, har mindre makt och drabbas av könsrelaterat våld. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Det är självklart!
Kvinnor missgynnas fortfarande i samhället och många försöker skylla det på EU eller euron. Det är absurt. EU har inte lagt några hinder för oss att skärpa vår jämställdhetspolitik, tvärtom. Sedan 1995 har vi skärpt jämställdhetslagen, som höjer kraven på arbetsgivarna att uppmärksamma och avskaffa löneskillnader.
Det är vi som sätter målen för politiken och den stannar inte vid nationsgränserna. Det är bara den politiska viljan som avgör var gränserna ska sättas.
Många nej-sägare hävdar att marknaden får övertag över demokratin. Vi lever i ett ständigt spänningsfält mellan folkstyret och kapitalets makt. Det kommer vi inte ifrån så länge som vi accepterat ekonomisk tillväxt som en förutsättning för en rättvis fördelningspolitik.
Med euron minskar vi marknadens makt. Små länder som Sverige är väldigt utsatta för de internationella valuta- och kapitalmarknaderna. Med EMU kan vi räkna med betydligt stabilare ekonomisk utveckling.
Det får ju direkta konsekvenser för våra möjligheter att också stabilt bygga ut den gemensamma välfärden.
Den svenska prisnivån är i dag 20 procent högre i Sverige än i euroländerna. Hälften av denna prisskillnad beror på bristande konkurrens. Med euron ökar konkurrensen och då kan priserna på sikt sjunka i Sverige. Om vi får ner priserna med 10 procent skulle varje hushåll spara flera tusen kronor om året.
Vi röstar ja till euron därför att det ger det europeiska samarbetet bättre möjligheter för kvinnor att leva ett jämställt liv och därför att vi tror starkt på vår politik och möjligheter att förändra samhället – även i Europa!
Christina Axelsson
Riksdagsledamot (s), Nätverket offentliganställda för euro
Berit Andnor
Barn- och familjeminister, ledamot i partistyrelsen SAP
Ewa Hedkvist Petersen
EU-parlamentariker (s), Luleå
Christina Zedell
Ombudsman Kommunal, ordf Arbetarekommunen i Botkyrka
Inger Jarl Beck
Riksdagsledamot (s), ombudsman i Hotell- och restaurangfacket