Utvisa prostituerade är att straffa brottsoffren
Debattörerna: Tidöavtalet strider mot kvinnors mänskliga rättigheter
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-10-17
DEBATT. Ett av den tillträdande högerregeringens första förslag är att utreda utökade möjligheter att kunna utvisa kvinnor i prostitution.
Förslaget innebär ett enormt bakslag för kvinnors rättigheter, urholkar den svenska modellen och riskerar att sabotera det arbete som civilsamhället byggt upp på området under de senaste 20 åren.
Sverige blev 1999 det första landet i världen att kriminalisera sexköp. Bakgrunden var en statlig utredning där utredarna följt med och intervjuat kvinnor i prostitution under flera års tid.
Utredningen slog fast att kvinnorna i regel befann sig i en mycket utsatt situation och att sexköpen innebar ett utnyttjande av detta. Sexköparna ville ha sex, kvinnorna ville ha mat och tak över huvudet och för att få det tvingades de sälja sina kroppar.
Att skaffa sig sex genom att utnyttja en kvinna som inte har något annat alternativ för att överleva är att begå ett övergrepp. Liksom vid andra typer av våld bör den som gör sig skyldig till övergreppet kriminaliseras medan den som utsätts bör få stöd och skydd.
Mot denna bakgrund instiftades sexköpslagen, som länder som Norge, Island, Irland, Kanada, Israel och Frankrike tagit efter. Medan de lär av oss och utvecklar den svenska modellen, riskerar Sverige nu att gå tjugo år tillbaka i tiden.
Ur det så kallade Tidöavtalet:
”Den som befinner sig i Sverige och åtnjuter svensk gästfrihet har en skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handling missakta befolkningen. En utredning ska därför uppdras att analysera förutsättningarna att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar av bristande vandel.”
Som exempel på ”bristande vandel” lyfts bristande regelefterlevnad, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer, missbruk och prostitution. Med denna formulering likställs brottsutsatta med brottslingar, vilket urholkar synen på prostitution som våld.
Medan de som åker fast för sexköp kommer undan med villkorlig dom och dagsböter vill Sverige nu straffa kvinnor i prostitution och utsatta för människohandel med en av lagens strängaste påföljder: Utvisning.
Vad kommer härnäst? Vilket straff ska tilldelas kvinnor som utsätts för våld i nära relation? Hur klandervärd är en våldtagen kvinna? Eller är det bara vissa brottsoffer som ska marginaliseras?
Denna ordning kommer minska kvinnors incitament att vittna och att ta emot stöd. Det kommer bli svårare om inte omöjligt för polisen att lagföra sexköpare.
Det behöver säkerställas att utsatta får tillgång till stöd och skydd i enlighet med Sveriges internationella konventionsåtaganden. I Europarådets konvention om människohandel har Sverige skrivit under på att människohandel är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och en kränkning av människans värdighet och integritet.
Att våldsutsatthet läggs som grund för utvisning är orimligt. Orden ”bristande vandel” bör aldrig användas för kvinnor vars kroppar säljs och utnyttjas, snarare bör det beskriva de män som väljer att begå dessa våldshandlingar.
De allra mest utsatta är dessa kvinnor som inte sällan tvingas träffa tio män om dagen vilka vårdslöst använder deras kroppar och svåra situation. De som säljer sex blir ofta misshandlade och våldtagna, många får leva med komplex traumatisering för resten av sina liv.
Det handlar om våldsutsatta kvinnor som varje dag tvingas leva i en värld där brott mot dem blir en kortvarig notis i nyhetsflödet, om ens det.
Med aktuellt förslag kommer kvinnorna straffas medan männen som begått brotten får böter, om något alls.
Liberalernas Johan Pehrson skriver på Twitter att Tidöavtalet visar att en röst på Liberalerna är en röst på jämställdhet. Skrivningarna i Tidöavtalet pekar på motsatsen för kvinnor och flickor som utsätts i prostitution.
Kvinnors rättigheter gäller alla kvinnor. Som skrivningarna i Tidöavtalet är nu så strider de mot principen om kvinnors mänskliga rättigheter.
Clara Berglund, generalsekreterare Sveriges kvinnoorganisationer
Emma Persson, advokat
Gabriella Kärnekull Wolfe, ombudsman mot kommersiell sexuell exploatering av barn
Ida Östensson, chef för kommunikation och påverkan Child10
Jacob Flärdh, ordförande Plattformen civila Sverige mot människohandel
Madeleine Forsén, ansvarig för arbetet mot människohandel Räddningsmissionen
Madeleine Sundell, människorättsjurist
Malin Roux Johansson, generalsekreterare Real Stars
Maria Melkersson, ordförande Rosenlundstödet
Olga Persson, ordförande Unizon
Saga Brodersen, styrelseledamot och samordnare Inte din hora
Silvia Ingolfsdottir Åkermark, advokat
Wiveca Holst, riksorganisationen för Kvinno- och tjejjourer i Sverige
Zandra Kanakaris, generalsekreterare 1000 möjligheter
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.