Lyssna på oss som har hamnat utanför
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-06-02
Unga från tv-serien "Sverige sviker": Vi önskar att någon i skolan hade trott på oss
Vi finns överallt. Kanske gick vi i din skola, kanske går vi i dina barns klass, kanske är vi en av dina elever. Det finns så många som vi.
Varje år misslyckas tusentals ungdomar i skolan. Varje år bryter massor av skolor mot lagen. Lös det. Vi skiter i hur. Bara lös det.
Jag heter Felizya, är 17 år och kan inte gångertabellen.
Det började med att det var mig det var fel på.
"Sluta vara så högljudd. Det är därför de är elaka mot dig. Du drar till dig uppmärksamhet".
För det är bara killar som kan ha adhd, enligt skolan, så känns det. Killarna fick gå till speciallärare. Men som tjej skulle man plugga lite mer. Rycka upp sig. Sluta klaga. Varför kan inte vi tjejer få likadan hjälp? För att tjejer inte ska vara så.
Jag vill att andra inte ska behöva känna sig såhär. Onormala. Det är inte onormalt att ha en diagnos. Alla är normala på sitt sätt. Alla skolor skulle tjäna på om undervisningen gick mer åt the adhd-way. Mindre grupper. Mer förståelse för olikheter. Inlyssnande.
Jag heter Marcus, jag är 19 år och hemmasittare.
Det började nog i tvåan. Folk fick reda på att jag fick begagnade kläder, för att vi inte hade råd. Då blev jag mobbad.
"Skabb". "Du lever på soc". "Jävla socbarn".
Jag var smart också. Då kallade de mig saker. Jag ville inte bli kallad för någonting, så jag gick ner mig. Räckte upp handen och svarade fel fast jag visste rätt svar. Jag var duktig i skolan. Tills jag blev mobbad. Skolan gjorde inte så mycket. I slutändan fick jag byta skola.
Jag vill att andra barn får det bättre. Att man pratar mer med dem som blir mobbade i stället för om dem. Jag vill inte att de mobbade ska behöva flytta. Jag skulle önska att skolan haft mer tro på mig.
Jag heter Kevin, jag är 16 år och jag har Aspergers syndrom.
Jag klarar inte helklass. Det fanns en liten grupp där jag gick. Men de tog bort den. I den lilla gruppen kunde jag lära mig bäst. Min lärare var lugn och lärde ut på ett bra sätt. Men hon blev flyttad. Jag blev tvungen att gå i helklass.
Det funkade inte. Det blixtrade i huvudet och jag blev yr. Lärarna brydde sig inte. Om jag gick hem från skolan ringde de inte och frågade var jag var. De märkte inte att jag försvann. Jag gömde mig på ett ställe tills mamma kom. Jag blev deprimerad, fick ont i magen och hade svårt att sova. Tänkte mycket på varför jag inte fick speciell undervisning. Jag längtade tillbaka till den lilla gruppen. Lärarna hälsade knappt när jag kom. Mina föräldrar gjorde en anmälan till Skolinspektionen.
Jag vill att ingen ska behöva må så dåligt i skolan som jag gjort. Jag vill att de elever som behöver en särskild undervisningsgrupp får det. Och Skolinspektionen borde vara snabbare, och träffa eleverna som blivit utsatta.
Jag heter Diana, jag är 16 år och kom till Sverige för 6 år sen. Jag har inte betyg i många ämnen.
När jag flyttade hit fick jag ingen hjälp på spanska. Allt var på svenska. Om jag hade fått hjälp på mitt språk från början, om de hade förklarat SO och NO för mig på spanska, kanske det hade gått bättre. Jag tror att jag kan mycket mer, men språket är för svårt.
Jag vill att alla som kommer hit ska få lära sig på sitt språk och på svenska. Jag vill att alla ska hjälpa varandra. Inte bara lärarna. Ungdomar tänker mycket på sig själva, och ibland dissar de dig bara för din hudfärg. Det är jättejobbigt. Man känner sig utanför. Ungdomar ska hjälpa varandra.
Jag heter Bavi, jag är 19 år och jag har ADHD.
Skolan märkte mina problem. Att jag inte kunde sitta på lektionerna, inte kunde koncentrera mig. Lärarna borde ha förstått, det borde ha ringt en klocka. Hon kanske har svårigheter? Jag menar, det skadar väl inte att kolla upp det eller fråga mig? Då kunde det ha blivit annorlunda.
Jag kanske hade fått en utredning. Istället började de se mig som en oseriös elev och tappade hoppet om mig. Bavi, hon kommer ändå inte göra bra ifrån sig. Så jag hoppade av. Det var en lättnad när jag fick min diagnos. Det var som att bli fri äntligen.
Jag vill att alla lärare ska vara utbildade i diagnoser. Det ska vara ett måste. En lärare ska kunna se på en elev om den behöver en utredning.
Vi blev inte lyssnade på då. Lyssna på oss nu.
Felizya, Marcus, Bavi, Diana, Kevin
Medverkande i tv-serien "Sverige sviker"