Krig är vuxenvärldens värsta svek mot barnen
Gustav Fridolin (mp): Ungcentern förenklar
På sin blogg berättar ungcenterns ordförande Fredrick Federley stolt att han skänkt en symbolisk summa till en av världens största militärmakter, den israeliska. För honom är det att ta ställning för demokrati och mot diktatur.
”Ibland är det så enkelt”, skriver han.
Men världen är sällan enkel, och aldrig svartvit. Att välja demokratin är också att stödja de val man kanske inte gillar. Det är att markera mot alla kidnappningar, också de av palestinska, demokratiskt valda ministrar som den israeliska armén har utfört. Det är att med samma kraft som man fördömer bomber över Haifa, fördöma de bomber över Beirut som riskerar att kasta landet ur den demokratiska bana som cederrevolutionen i slutet av förra året markerade. Inte att finansiera bomberna.
Egentligen finns det bara en enkel sanning i Mellanöstern. De som drabbas hårdast av bomber och krig är aldrig de som bestämmer, utan undantagslöst oskyldiga civila. Det är sant när terror drabbar israeler och det är lika sant när terror drabbar libaneser eller palestinier.
Sedan de israeliska bomberna började falla över Libanon har minst 100 civila bragts om livet. Dubbelt fler civila palestinier har dödats sedan återockupationen av Gaza inleddes.
Dagen innan Federley publicerade sin artikel i Expressen kunde Cordelia Edvardsson berätta i Svenska Dagbladet om familjen abu Salmiya med barnen Nasrallah, 4 år, och Aya, 7 år, som utplånades när ett israeliskt stridsplan bombade ett trevåningshus i Gaza. Målet för attacken, den eftersökte, undkom med lindrigare skador.
Är det dessa bomber Federley vill bekosta med sitt symboliska bidrag?
För varje krona som ges till bomber och hat behövs minst tio fler till det humanitära fredsarbetet. Rädda Barnens Beirutchef Elisabet Brunnberg Johnsson sa i en kommentar till det eskalerande våldet:
”Barn är extra utsatta och krig är nog det värsta som kan hända barn. Krig är ett jättesvek från de vuxna.”
Jag vill inte vara del av det sveket. Därför sänder jag i dag en vädjan till mina kollegor i riksdagshuset att skänka pengar till Rädda Barnens arbete för trygghet för alla barn av Mellanöstern, oavsett hudfärg, adress eller religion.
De pengarna kommer att hjälpa liv, inte ta liv.