Fegisar väljer censur
"Ingen frågar sig varför de främlingsfientliga värderingarna växer sig starka i Sverige 2006"
”Jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka den.”
Orden är Voltaires, och i tider som dessa är de lika levande och aktuella som när de skrevs i ett brev den 6 februari 1770.
Efter en tredjeplats och med närmare 12 procent av rösterna i Ungt val visar sverigedemokraterna att de inte längre är ett ljusskyggt parti där ledarna sitter iklädda kamouflagedräkt i ett skjul i skogen. Ledningen i dag bär kostym, pratar fint och ställer gärna upp på debatter i radio och tv. Man har insett att man inte kommer någonstans i Sverige genom att tillgripa våld så fort man ser ett hinder. Man inser att för att tvätta bort den smutsiga stämpeln som nazistparti är enda sättet att följa spelets regler. Och det har givit resultat.
Jag läser med fasa hur fega människor, bildade krönikörer likväl som alldagliga medborgare, skriver rasande insändare till landets tidningar. Man kräver att dessa onda tankar bör kvävas innan de får samma fäste de fick i Tyskland på 1940-talet. Men ingen frågar sig varför de främlingsfientliga värderingarna växer sig starka i Sverige 2006. Ingen är intresserad av svaret. Men man är väldigt rädd för konsekvenserna. Så rädd att man lägger locket på och hoppas att problemet ska försvinna.
Det är genom att följa våra regler som de har fått fäste i vårt land. Samhällets regler. Bör vi då förbjuda deras rätt att demonstrera? Bör vi förbjuda deras rätt att ställa upp i allmänna val och tv-reportage, eller deras rätt till statligt partistöd? Absolut inte, menar jag. Skulle vi göra det kan vi aldrig mer kalla oss för demokrati. Om sverigedemokraterna blir det första partiet som utsätts för statlig censur, vilket blir det andra?
Det finns för- och nackdelar med alla ideologier. Demokratin i allra högsta grad. När människor med en annan åsikt och syn på samhället försöker förändra vårt land är det vår skyldighet att låta dem göra det. Vi kan inte förbjuda åsikter bara för att de inte stämmer överens med våra egna. Vi får inte. Det är i tider som dessa, när demokratin sätts på prov, vi kan visa att den fungerar. Övertyga med argument, inte med våld. Vilket Sverige vill du leva i?
Slutligen vill jag understryka att jag aldrig har, och aldrig kommer att rösta på sverigedemokraterna eller något annat extremt parti. Höger som vänster. Men jag kan inte sitta och läsa spalt efter spalt om att förbjuda tankar och åsikter. För det vill vi inte. Vi vill leva i en demokrati.