Arabvärlden måste också ta sitt ansvar
I min debattartikel den 17 juni hänvisade jag till Benny Morris som är en erkänd internationell auktoritet i frågan om det palestinska flyktingproblemets ursprung. Vill Mats KG Johansson, MJ, utmana Benny Morris vänder han sig till fel person. MJ anser att alla flyktingar enligt folkrätten har rätt att återvända. Om alla flyktingar skall återvända krävs det en omflyttning av ca 100 miljoner. Hur förhåller sig folkrätten till det?
Jag hävdade i min artikel att det palestinska flyktingproblemet är unikt endast för att det särbehandlats, att världen vägrat lösa det, och att arabvärlden är likgiltig för flyktingarnas lidande och dessutom gjort allt för att problemet inte skall lösas. 1949 inrättades UNCCP (United Nations Conciliation Commission to Palestine), med syftet att lösa det palestinska flyktingproblemet enligt resolution 194.
Israel var villigt att ta emot 100 000 flyktingar men ansåg att även de andra länderna som deltagit i kriget skulle ta sitt ansvar. Arabvärlden vägrade. Då UNCCP inte fick stöd från arabvärlden lades det ner i början på 50-talet. Det palestinska flyktingproblemet är inte ett exklusivt israeliskt ansvar!
MJ hävdar att palestinier inte är välkomna till Israel. Sedan fredsförhandlingarnas början har familjeåterföreningar genomförts vilket innebär att cirka 100 000 kunnat återvända. I knesset sitter medlemmar som definierar sig som palestinier. Azmi Bishara, till exempel, ifrågasatte under Hafez Assads begravning i Syrien Israels existens och uppmanade Hizbollah till fortsatta attacker mot Israel. Han avfärdade all kritik i kraft av sin parlamentariska immunitet och fortsatte sin politiska verksamhet med Högsta domstolens goda minne. 1987 tilldelas palestiniern Makram Chouri Israelpriset i teater och 1992 tilldelades palestiniern Emil Habib Israelpriset i litteratur. I båda fallen underströks deras engagemang för den palestinska minoriteten i Israel. Israel är det enda land i Mellanöstern där palestinier lever i en demokrati! Att röra ihop bedui- nernas situation i Israel med det palestinska flyktingproblemet är oseriöst. Beduinerna är israeliska medborgare av vilka 70 procent gör militärtjänst i den israeliska armén. Beduinerna anser sig ha rätt att som nomader bygga hur som helst, var som helst.
Dessutom anser de att myndigheterna är skyldiga att anlägga vägar eller leda vatten till de platser där de väljer att bygga. Myndigheterna erbjuder beduinerna ordnade samhällen som alternativ. Det är en dragkamp mellan olika världsbilder som förekommer på flera håll i världen, som inte går att avfärda med insinuanta påståenden. Åren 1948–1956 fördrevs/flydde 850 000 judar från arabvärlden. 600 000 av dessa togs emot av Israel som då bestod av 900 000 medborgare. MJ:s trovärdighet skulle kanske förbättras om han propagerade lika upprört för de judiska flyktingarnas rätt att få återvända till sina hem i arabvärlden.
Eli Göndör
skribent