Sverige bör engagera sig för stärkt religionsfrihet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-10-11
Sveriges kristna råd och Svenska missionsrådet: Situationen akut för många troende
Situationen för kristna och andra troende minoriteter runt om i världen är akut. Därför vill vi som kyrkor och kristna organisationer säga till våra politiker, i Sverige och EU, att de måste ta konkreta initiativ för att främja religionsfrihet. I dag arrangerar vi ett fackeltåg och opinionsmöte i centrala Stockholm för att uttrycka solidaritet med utsatta troende.
Vår systerkyrka i Pakistan begravde 76 vuxna och 49 barn efter bombdådet mot All Saints Church i Peshawar den 22 september. Från Egypten hör vi att tiotals kyrkor har utsatts för attacker sedan början av augusti och om mordförsök på en koptisk biskop den 30 september. Från Syrien rapporteras att vissa rebellgrupper ser kristna som en måltavla och att kyrkoledare, som offentliga personer, har utsatts för kidnappning. I norra och centrala Nigeria ser vi terroriströrelsen Boko Harams ständiga dödande, där kristna är en måltavla bara för att de är kristna.
I den världsvida kyrkan lever vi nära varandra. För oss är nyheterna inte anonyma. Det handlar om människor och kyrkor som vi har långvariga relationer till. Vi berörs och är berörda. Människor av alla religioner delar vår sorg och förtvivlan. Vi uppmuntras av muslimska grannar som har räddat kristna från kyrkor under attack eller stått som skyddsmurar runt kyrkor.
Enligt forskningsinstitutet Pew Forum bor 75 procent av världens befolkning i länder där religions- och övertygelsefriheten kraftigt begränsas. Människor från alla religioner och övertygelser drabbas. Muslimska minoriteter utsätts för våldsamt förföljelse i Burma, Indien och Sri Lanka. Bahaisamfundets ledare sitter fängslade i Iran. Ateister riskerar fängelse på flera håll. Majoriteter är också utsatta – nyligen dödade Boko Haram 140 Nigerianska studenter, de allra flesta muslimser, när de sov. Vi ser skrämmande exempel på antisemitism och islamofobi även i Sverige och Europa.
Vi är övertygade om att religiösa minoriteter behöver samma sak som alla medborgare: att få leva i en stat med likhet inför lagen, där brott och diskriminering utreds och straffas oavsett offrets eller gärningsmannens religion, i en stat som förmår att skydda medborgarna.
Religions- och övertygelsefriheten är en angelägenhet för alla. Arbete för att främja denna rättighet är svårt och långsiktigt. Som kyrkor har vi ett ansvar att vara fredskapare - en kraft för rättvisa och försoning. Men vi behöver också politiker som visar handlingskraft.
I årets utrikespolitiska deklaration sade Carl Bildt: ”Vi verkar för en värld i vilken religions- och övertygelsefrihet råder alltid och överallt.” Vi vill uppmuntra regeringen att gå från ord till handling, och inte enbart genom den gemensamma utrikespolitiken som förs på EU-nivå.
Det är bra att Sverige arbetar med frågorna inom EU och att EU har tagit fram nya riktlinjer som anger prioriteringar och ställningstaganden. Men att endast hänvisa till det gemensamma arbetet är ohållbart. EU:s motsvarighet till utrikesdepartementet, EEAS, har endast en halvtidstjänst specialiserad på religions- och övertygelsefrihet.
Om den gemensamma politiken ska nå resultat måste medlemsstater bidra med egna initiativ. Och vissa medlemsstater agerar. Trots ekonomisk kris har Italien skapat en institution som bevakar religionsfrihet internationellt. Nederländerna har ett projekt för att stärka religionsfrihet genom diplomati och stöd till civila samhället. Genom konferenser lyfter Storbritannien fram frågorna på FN-nivå.
Vi efterlyser ett konkret svenskt initiativ för att stärka religions- och övertygelsefriheten i ett antal länder, genom diplomati och stöd till forskning och det civila samhället. Vi vill se en heltidstjänst på UD med ansvar för att samordna Sveriges ansträngningar och utbildning för UD-personal som arbetar i länder där religions- och övertygelsefriheten inte respekteras. Vi efterlyser Sveriges röst på FN-nivå.
För att detta ska bli verklighet behövs ett bredare politiskt engagemang än vad vi ser i dag.
För Sveriges kristna råd:
Anders Arborelius, biskop, Stockholms katolska stift
Dioscoros Benyamin Atas, ärkebiskop, Syrisk ortodoxa kyrkan
Pelle Hörnmark, föreståndare, Pingst fria församlingar i samverkan
Anders Wejryd, ärkebiskop, Svenska kyrkan
Karin Wiborn, generalsekreterare, Sveriges kristna råd
För Svenska missionsrådet:
Eva Christina Nilsson, generalsekreterare
Mattias Ingeson, ordförande