”Glöm inte den svenska förintelsen”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-01-27
Bosse Schön påminner om vår egen mörka historia
Den 27 januari 1945 befriadesn koncentrationslägret Auschwitz. En chockad omvärld fick nu se vad tolv år av nazistiskt styre åtstakommit. 2005 deklarerade FN denna dag som en internationell minnesdag av Förintelsens offer.
I dag genomförs olika cermonier i Sverige för att vi aldrig ska tillåtas glömma Hitlernazisternas fasansfulla förbrytelser mot vad de sa var ”undermänniskor”.
I torsdags öppnade etnografiska museet i Stockholm, bland annat i samarbete med Forum för levande historia, en utställning om Förintelsen och romerna. Äntligen berättas nu historien om massmorden på Europas zigenare.
Det är givetvis utmärkt att vi alltid påminns om dessa sorgens kolonner som marscherade in i gaskamrarna i Auschwitz, Treblinka och andra dödsläger. Men vem i dag minns Sonja Mauritz från Göteborg och hennes småpojkar, fyraåriga Leif och åttaåriga Johnny och maken Aksel? ?
1930 gifte sig den 21-åriga Sonja Remann med sin norske kusin Aksel Moritz i synagogan i Göteborg. Sedan bosatte sig Sonja i Oslo, blev hemmafru och födde två pojkar. I april 1940 ockuperade Nazityskland Norge. Hösten 1942 gjorde de norska nazisterna, Quislings hirdmän, svep för att fånga in landets alla judar för deportation till dödslägren. Hela familjen Moritz överrumplades och greps samtidigt. Sonja greps i lägenheten och Leif och Johnny slets upp ur skolbänkarna och släpades skräckslagna iväg.
På morgonen den 26 november 1942 vandrade en uppgiven kolonn norska och svenska judar genom Oslos hamn till det tyska slavskeppet D/S Donau för färden till Auschwitz. I början av december 1942 rullade godsvagnarna med de norska – och svenska judarna – in i förintelselägret, där vagnarna stannade vid selektionsrampen. Leif och Johnny måste ha skakat av rädsla och hållit mamma Sonja hårt om handen när de hörde oväsendet, de ilsket morrande schäferhundarna och det tyska kommandoordet ”juden raus”. Kvinnor, barn och äldre gick direkt in i gaskamrarna i tron att de skulle duscha.
Det finns också uppgifter som tyder på att fem svenskar mördades i Daschau.
Vem vill minnas planerna på en helsvensk Förintelse?
Om Sverige hade ockuperats av nazityskland, vilket Hitler planerade vid tre tillfällen, hade vi liksom i Norge fått en regering fylld av landsförrädare.
Om Sverige hade ockuperats hade våra 8?000 judar mött samma öde som de norska. De svenska nazisterna, Hitlers svenska förtrupper, Lindholmarna, hade hjälpt till att fånga in dem. Bland Sveriges 50?000 nazister grodde judehatet. De hade tidigt, i det fördolda, lagt upp en plan på en helsvensk Förintelse.
Alla svenska judar fanns registrerade i nazisternas hemliga arkiv. Det var tre olika namnregister. Ett av dem hittades i Malugn i slutet av 1990-talet. De som skulle utrotas var exempelvis ?journalisten Robert Aschbergs tre farbröder Folke, Ragnar, Sture och hans farfar Olof, anhöriga till f d kulturminister Leif Pagrotsky och TV4:s VD Jan Scherman, festfixaren Micael Bindefelds farfar och farmor, anhöriga till f d rikspolischefen Sten Heckscher. Den 20 mars 1941 läxade nazisterna upp slöa medlemmar i partitidningen Den Svenske Folksocialisten: ”Många formationer ha underlåtit att insända förteckning över i orten befintliga judar. Insänd dylik förteckning till Plg [partiledningen].”
Judar, som inte litade på oss svenskar, gömde sina barn på bondgårdar i Småland eller förberedde kollektiva självmord genom lagra sömntabletter. De svenska judarna skulle hållas fängslade i koncentrationsläger som skulle byggas i Sjöbo och Stora Karlsö söder om Gotland – innan de sändes vidare till gasdöden i Auschwitz.
När vågar Forum för levande Historia berätta om de svenska nazisternas planer på massmord på Sveriges judar, zigenare och homosexuella? Jag förstår givetvis att det är en vansklig uppgift. Vilka namn på svenska nazister får nämnas och vilka namn ska döljas. Det är ju förmodligen därför också svenska folket inget får veta.
Tigandet är inget svar.
Dagens debattör
Bosse Schön
56 år, Stockholm, journalist, författare och nazijägare.