Klimatpolitisk hysteri gör bensinen rekorddyr
SD: Regeringens miljöpolitik ökar splittringen mellan stad och landsbygd
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-05-11
DEBATT. Inför riksdagsvalet valet 2014 uttryckte den då blivande finansministern Magdalena Andersson att det var jättedyrt att tanka bensin och att hon inte såg något behov av att höja skatten. Då låg bensinpriset strax över 14 kronor litern.
Sällan har svenska folket blivit så vilseledda av en ledande politiker. I dag kostar en liter bensin strax under 17 kronor litern. Ett pris som i största del bygger på skatt i kombination med en försvagad svensk krona.
Därför är i skrivande stund över 370 000 människor i uppror mot Magdalena Andersson, Isabella Lövin och regeringens drivmedelspolitik.
I en intervju med Agenda i februari förklarade miljöminister Isabella Lövin att landets bilister nu måste räkna med kraftigt stigande drivmedelspriser. Detta på grund av att regeringen avser att återinföra den automatiska överindexeringen av drivmedelsskatterna som avskaffades i riksdagen med stöd av SD, M och KD.
Samtidigt skyller de båda ministrarna det höga bensinpriset på ökade oljepriser i världen, ett magstarkt påstående med tanke på regeringens förda drivmedelspolitik.
Drivmedelspriserna består i dag till 60 procent av ren skatt och regeringen siktar än högre i och med den gröna skatteväxling som klubbades igenom i januariavtalet.
Detta är helt enkelt inte rimligt i ett avlångt land med tio miljoner invånare – ett land där bilisterna redan mer än väl betalar sina kostnader sett till infrastruktur och utsläpp.
Därför ser vi nu hur regeringens förda miljöpolitik slår mot nästan alla grupper i samhället och bidrar till ökad splittring mellan stad och landsbygd.
Den gröna skatteväxlingen innebär att människor i storstäder som redan har god tillgång till kollektivtrafik kan räkna med rabatt på sin dyra miljöbil eller den senaste elcykeln, medan barnfamiljerna på landsbygden kan räkna med straffavgifter på inköp av en familjebil i budgetklassen, samtidigt som alternativ till bilen helt saknas.
Regeringen bedriver på detta område en aggressiv splittringspolitik. Vore det inte bättre att föra en politik som bidrar till ökad sammanhållning? Låg- och medelinkomsttagare ska inte finansiera en närmast religiös symbolpolitisk klimatpolitik som ställer stad mot landsbygd och välbärgade mot sämre bemedlade.
Som enda parti i riksdagen har Sverigedemokraterna föreslagit en lägre reduktionsplikt och avskaffad uppräkning av skatten, detta skulle minska priset på drivmedel med sjuttio öre per liter vid pump.
Men det är bara ett första steg. Vi vill på sikt se väsentligt lägre priser på mobilitet, vilket omfattar både skatt på drivmedel och reseavdrag.
Det är också självklart att samhället ska verka för att framöver få mer el- och vätgasdrift, men denna utveckling måste ta hänsyn till verkligheten. Det innebär att varje miljöpolitisk åtgärd ska vägas mot miljönytta, samhällsekonomisk effektivitet och i ljuset av en fördelningspolitisk analys.
Klimatpanik i kombination med symbolpolitisk hysteri är inte bara dåliga egenskaper för en politiker, utan även för miljön och bilisternas plånböcker.
Gula västarnas demonstrationer i Frankrike är ett bevis på hur viktigt det är för oss politiker att inte tappa folklig förankring och förståelse för medborgarnas vardagliga stötestenar.
Vi hoppas därför att regeringen ser till rim och reson och ber dem att lyssna på de hundratusentals människor som försöker få vardagen att gå ihop.
Jimmie Åkesson, partiledare (SD)
Peter Lundgren, Europaparlamentariker (SD)
Martin Kinnunen, miljö- och klimatpolitisk talesperson (SD)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Så här skriver du en debattartikel