Sverige behöver kungahuset
Grattis Victoria!
En överväldigande majoritet av svenskarna stöder vår monarki. Trots detta finns det grupperingar som då och då reser krav för ett annat statsskick. Detta är förstås helt i sin ordning i en demokrati där alla åsiktsyttringar bör få komma till tals.
Det är också viktigt att alla utnyttjar sin rätt att rösta. Naturligtvis är det då också viktigt att man vet vad alla partier står för och att de ärligt talar om detta innan valet.
Jag är
inte övertygad om att de som t ex röstat på Birgitta Ohlsson (fp) och hennes kumpaner visste att hon är republikan och dessutom tänker driva denna fråga i riksdagsarbetet.
Enligt min mening är hennes argument dessutom orelevanta och i längden ohållbara. Hon visar också prov på total avsaknad av kunskaper i historia. Denna typ av politiker som inte lärt sig konsten att kunna debattera med hjälp av sakliga argument borde vi få slippa att lyssna till. Att bara höja rösten och ohyfsat avbryta andra talare ger inte någon tyngd åt de osakliga argumenten.
De oseriösa påhoppen kommer oftare och alltmer oväntat.
När drottningen vid ett seminarium om vård i livets slutskede välvilligt ställer upp i en intervju bemöts hon med skandalösa frågor. Drottningens engagemang och arbete för svaga och utsatta människor förtjänar att uppmuntras och inte att bemötas med oförskämda hånfulla frågor och insinuationer ifrån radioreportrar.
Visst skulle vi bara kunna rycka på axlarna och inte bry oss om att bemöta dessa dumheter. Ibland kan det mest effektiva vara att just bara vara tyst och då får frågan inte den uppmärksamhet som frågeställaren kanske tänkt sig.
Varför är det
viktigt att vi har ett monarkiskt statsskick? Monarkin vilar på en tusenårig tradition och är ett arv som måste bevaras och förvaltas på ett förnuftigt sätt för kommande generationer. Under denna långa period har både landet och monarkin utvecklats i takt med tiden. Idag utgår all makt genom folket.
Har då kungen ingen politisk makt? Makt kan utövas på olika sätt. Beroende på det sätt som statschefen utövar sitt ämbete kan han sägas utöva en viss makt inte minst som opinionsbildare. Detta är inte fel utan måste ingå i var och en svensks demokratiska rätt att få ha en åsikt och dessutom att få uttala den.
I vår konstitutionella monarki är kungen fri från partibindningar och det är ett viktigt skäl till att han då kan representera alla svenskar och fungera som en samlande gestalt. Han har också tränats för den uppgiften sedan barndomen och finessen ligger just i att detta unika ämbete ärvs.
Kungen representerar Sverige både inom och utom landet. Vid statsbesök, både inkommande och utgående, är kungaparet goda representanter för Sverige och därigenom högt ärade.
Den glans som kungafamiljen skänker vid dessa och andra tillfällen är ovärderlig och kan inte ersättas av en färglös politiker. Dock finns det många äregiriga politiker som gärna skulle vilja ikläda sig statschefsrollen men det förefaller otroligt att dessa någonsin i den rollen skulle kunna ses som värdiga representanter för Sverige och det svenska folket.
Monarkin är förenlig
med den moderna demokratin. Vårt kungahus är ett lysande exempel på detta. Varför skall det vara så svårt att erkänna det?
Skrota jantelagen och avundsjuka beteenden och ära den som äras bör! Våga värna om traditionen och det unika kulturhistoriska arvet.
Vi skall vara stolta över vårt moderna statsskick och i stället använda resurser till att lösa problem i vardagen.
Det är billigt med monarki.
I argumenteringen mot monarkin kan man ibland läsa att kungen kostar 4–5 kr per svensk och år. Det framhålls då aldrig vad apanaget används till. Den största delen går till drift och underhåll av de kungliga slotten (som ägs av staten) samt till de anställdas löner.
Dessa kostnader för vården av det svenska folkets kulturskatter hade även funnits under ett annat statsskick. Dessutom slipper vi återkommande och kostsamma presidentvalskampanjer. Den förnuftige inser snart att kostnadsaspekten inte är ett hållbart argument mot monarki.
Arvsrätten
till kronan garanterar kontinuitet. Någon hävdar att det är fel att man ärver ett ämbete.
Jag håller med om det, i alla andra fall, utom när det gäller arvsrätten till kronan. Här fostras tronföljaren från barnsben till det högsta ämbetet.
Förmodligen är det också den bästa pedagogiska metoden att inom familjen från början få lära sig vad den unika rollen som statsöverhuvud innebär.
Dessutom råder jämlikhet då både prinsessa och prins kan nå ämbetet.
”Det är synd om kronprinsessan som inte själv kan välja hur hon vill leva sitt liv” används ibland som motargument när alla andra argument förbrukats.
Jag menar att tronarvingen i hög grad har möjlighet att välja inriktning som kan styras av egna intressen och önskningar.
Jubileumsåret 2003.
I år har HM Kung Carl XVI Gustaf varit Sveriges regent i 30 år och HM Drottning Silvia firar sin 60-årsdag i december.
Låt oss på kronprinsessans födelsedag hoppas att även dessa bemärkelsedagar uppmärksammas på ett sätt som gör att det svenska folket får möjlighet att hylla sitt populära kungapar.
Rojalistiska Föreningen som i år firar 25-årsjubileum instämmer i dagens hyllningar och i de kommande hyllningarna.