Kortad arbetstid löser inte personalbristen
Slutreplik från KD om arbetstidsförkortning
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-07-12
SLUTREPLIK. I en replik argumenterar Peter Lihnell från Teliaklubben Seko att förkortad arbetstid både skulle förbättra arbetsvillkoren och ge en positiv utveckling för samhället som helhet. De antagandena är troligtvis fel.
Lihnell hävdar att förkortad arbetstid kan resultera i förbättrad arbetsmiljö och färre sjuktimmar. Likaså att produktiviteten per timme ökar.
Men det svarar inte på hur personalbristen, som redan i dag är stor i offentlig sektor, ska minska. Vad hjälper det den äldre människan på äldreboendet om personalen arbetar mer effektivt, om de ändå går hem två timmar tidigare varje dag?
Antagandet om att förkortad arbetstid skulle gynna hela samhället bygger på att det finns kvalificerad arbetskraft som står utanför arbetsmarknaden och kan gå in och täcka upp för den arbetstid som faller bort.
Så är inte fallet i Sverige, i synnerhet inte inom välfärden.
Tvärtom räknar Sveriges kommuner och regioner (SKR) med att över 410 000 nya medarbetare behöver anställas inom offentlig sektor de kommande tio åren – bara för att upprätthålla dagens kvalitet i välfärden. De konstaterar samtidigt att tillgången på personal med rätt kompetenser är välfärdens största utmaning.
Därför blir inte exempel från andra länder där arbetstidsförkortning anses ha fungerat, särskilt relevanta. I synnerhet inte då villkoren på arbetsmarknaden skiljer sig mellan olika länder, och då de reformer som införts där inte heller varit lika långtgående som de som föreslås i Sverige.
Beräkningar från Svenskt näringsliv visar på ett produktionsbortfall på runt åtta procent vid en arbetstidsförkortning från 40 till 35 timmar per vecka, vilket skulle sänka Sveriges BNP med 500 miljarder kronor per år.
Det skulle vara förödande för svensk ekonomi och kräva kraftigt höjda skatter, vilket i sin tur skulle få dramatiska effekter på svensk konkurrenskraft och vårt välstånd.
Därmed skulle välfärden försämras ytterligare, både för de som arbetar i den och för de människor som den främst är till för – barn, äldre och sjuka. Det är värt att tänka på när man reflexmässigt svarar ja på frågan om man skulle vilja gå ned i arbetstid med bibehållen lön.
Kristdemokraterna har inga problem med att arbetsmarknadens parter hittar lösningar där man ser över arbetstiden. Men en generell arbetstidsförkortning kommer att vara extremt dyr och allvarligt försvåra personalbemanningen framför allt inom äldreomsorg och vården.
Magnus Jacobsson, arbetsmarknadspolitisk talesperson (KD)
Camilla Rinaldo Miller, ledamot i riksdagens arbetsmarknadsutskott (KD)
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.