Sätt Fido i finkan!
Ann-Britt Grünewald och Birgitta Ohlsson: Använd husdjur i rehabiliteringen inom kriminalvården
Hård yta, trasig barndom och starkt relationsstörd. Sådan är den gängse bilden av internen i ett svenskt fängelse. Även om varje människa är unik och ingen föds kriminell, så brukar dessa gemensamma nämnare kring brotten och historierna bakom förövaren kunna sammanflätas. Det finns många beprövade framgångsrecept internationellt för att bygga upp tilltro, förtroende och slå hål på en interns yta av mentalt pansar. Ett av dessa är att använda sällskapsdjur inom kriminalvården.
I amerikanska fängelseprogram arbetar allt fler fångar med hundar. Vår livstidsdömda svenska Annika Östberg arbetar på Coronafängelset med att lära upp blindhundar. Så kallade Prison Dog Projects blir också allt vanligare, där intagna arbetar med hunduppfödning och omskolar övergivna hemlösa hundar.
Även POOCH–projektet som startade 1993 i USA har uppmärksammats. Det går ut på att djupt missanpassade unga kriminella män från tonåren upp till 20-årsåldern, som våldtagit, rånat och mördat, får lära sig att ta hand om problemhundar.
I många av fallen är det första gången i sitt liv som de får kravlös kärlek tillbaka. Både hundarna och pojkarna hade beteendeproblem, men projektet var mycket lyckat och ingen av ungdomarna som ingick i projektet återvände till anstalten.
I Schweiz genomfördes i mitten av 1980-talet ett projekt med katter på en semi-öppen anstalt med manliga fångar. Ett trettiotal intagna fick ta fullt ansvar för en katt. De intagna som valt att vårda en katt mognade snabbare mentalt och vågade visa känslor. Även övriga interner på anstalten uppskattade katternas närvaro och det innebar en allmänt lättare återanpassning till samhället.
Syftet med djurprojekten är att intagna ska lära sig att tänka på andra. De måste ta ansvar, visa hänsyn, tålamod samt bygga upp en tolerans. Djur är alltid ärliga, fjäskar inte och upplevs inte som hotfulla utan inger förtroende.
Men Sverige är dessvärre ett u-land när det gäller att använda sällskapsdjurens positiva effekter för att rehabilitera och vårda interner.
Trots att forskningen visar att djur har en mycket viktig roll vid terapeutisk behandling av människor som avtjänar fängelsestraff finns endast ett fåtal svenska projekt. På Hall-anstalten kommer varannan vecka sällskapsdjur som katter, hundar och andra smådjur på besök. På Norrköpingsfängelset har det alltid funnits katter. På kvinnofängelset Hinseberg har det funnits ett häststall. Arbetskooperativet Basta i Nykvarn som tagit modell efter San Patrignano i Rimini har hunddagis och hästuppfödning.
Men samtliga dessa projekt är särskilda fenomen framdrivna av enskilda eldsjälar och inte med i det vanliga standardutbudet av kriminalvård.
Många projekt med djur inom kriminalvården läggs dessutom ner i besparingstider, trots att de är effektiva och bevisligen ger goda resultat.
Alla individer mår bra av att ge, känna och få kärlek och ömhet. Detta kan vara komplicerat i ett tufft fängelseklimat och då kan djuren bli en bro mot mjukare attityder och ett bättre återanpassat framtida liv i frihet.
En blöt hundnos, en katt som spinner i knät eller ett annat sällskapsdjur som skapar tillit, ansvar och tröst kan betyda mer än många mediciner, terapisamtal eller lektioner för en interns återanpassning.
Vi behöver fler pilotprojekt med sällskapsdjur inom kriminalvården. Släpp in Fido i finkan!