Svenskt Näringsliv ger oss inte hela sanningen
I Svenskt Näringslivs rapport ”Bättre utveckling i euroländerna” är det mesta bättre i just euroländerna. Men med statistik, tabeller och diagram kan man få allt att verka trovärdigt.
”Sanningen är att det går bättre för Sverige än för EMU. Statistiken kan man dribbla med men inte verkligheten”, skriver Nils Lundgren, ordförande för nätverket ”Europa ja – euro nej”.
Alla vet att den elegantaste metoden att få statistiken att visa det man är ute efter är att välja rätt period. Man kan visa att tillväxttakten sedan maj 1945 har varit långt högre i eurolandet Tyskland än i utanförlandet Sverige. Då får man med den snabba tyska tillväxten från grushögarna vid krigsslutet till slutet av femtiotalet. Det är sant, men inte relevant för eurofrågan!
För en vecka sedan kom Svenskt Näringsliv med rapporten ”Bättre utveckling i euroländerna”, som är ett skolexempel på sådant dribblande med statistik.
Man förstår författarna. Ens hjärta blöder för dem. Det är inte lätt att förmå de svenska väljarna att rösta för svenskt EMU-medlemskap, när de dagligen matas med nya uppgifter om hur bedrövligt det ser ut i euroområdet.
Men försöka duger! På totalt sex sidor med i genomsnitt åtta rader per sida, sex diagram och en tabell gör man ett tappert försök att bevisa att euroländernas sysselsättning, utrikeshandel och tillväxt utvecklas alldeles utmärkt eller i varje fall bättre än Sveriges. Lite magert underlag kanske, men nöden har ingen lag.
Här visas till exempel att sysselsättningen har ökat något mer i EMU än i Sverige sedan 1995. Och det är från 1995 man skall räkna får vi veta, eftersom det var då EMU-länderna började förbereda sig för euron. När författarna sedan går över till att titta på utrikeshandeln är det emellertid från 1998 det skall räknas, därför att växelkurserna låstes i april det året. Och när det gäller tillväxttakten är en lämplig period 2003 och 2004, det vill säga då är det plötsligt prognoser för framtiden som jämförs i stället för empiriska fakta.
Om vi tar april 1998 som utgångspunkt även för sysselsättningsjämförelsen finner vi att sysselsättningen har stigit med 9 procent i Sverige och med 10 procent i EMU. Aningens mer i EMU alltså, men med den arbetslöshet som EMU-länderna har är det inte mycket att hänga i julgran. Arbetslösheten föll under samma period från 10 till 9 procent i EMU. I Sverige föll den med två procentenheter från 6 till 4 procent och arbetslösheten är därmed nu dubbelt så hög i EMU som i Sverige. Sysselsättningen är liksom inte EMU:s bästa gren och bör undvikas av jasidan.
Och utrikeshandeln? Då gäller det alltså att starta 1998 i stället för 1995 för att få fram att EMU:s export har ökat med 34 procent och Sveriges med bara 23. Men om man startar från 1995, som på rapportens föregående sida var den relevanta jämförelseperioden, finner man att både Sverige och EMU-länderna har ökat sin export av varor och tjänster med 54 procent (inflationsrensat) fram till första kvartalet i år. Ingen skillnad alltså! Det gäller som sagt att välja jämförelseperiod.
När tillväxttakten skall jämföras, duger inte någon period i det förflutna. Det blir nödvändigt att ta till data om framtiden och praktiskt nog då egenhändigt producerade data, det vill säga Svenskt Näringslivs egen prognos. Den säger att tillväxten totalt för 2003–2004 blir 2,7 procent i euroområdet och 2,3 procent i Sverige. Skillnaden är som synes obetydlig och andra prognoser räknar med något högre tillväxt i Sverige än i EMU, eftersom Tysklands bruttonationalprodukt sannolikt sjunker i år och drar med sig sina grannländer.
Men det intressanta är rimligen att jämföra hur utvecklingen faktiskt har varit under senare år, precis som när det gäller sysselsättning och handel. Då ser det ut så här:
Bruttonationalproduktens totala tillväxt i procent till 2003:
Från Sverige EMU
1993 32 21
1995 22 16
1998 12 9
Som synes är Sveriges tillväxt snabbare oavsett vilken av de tre perioderna vi väljer och någon anledning att tro att de skulle bli annorlunda under de närmaste åren har vi knappast.
Slutligen har vi då den oundvikliga välståndsligan, det vill säga tabellen som jämför ”kostnadskorrigerad bruttonationalprodukt per capita” i olika länder. Svenskt Näringsliv vill antyda att Sveriges tillbakagång i välståndsligan beror på att vi står utanför EMU och pekar därför på att vi sedan eurostarten 1999 har fallit ner ytterligare inom EU, så att vi nu, bland dessa femton länder, bara har Club Med (Spanien, Portugal och Grekland) bakom oss. Men den viktiga sanningen är ju att Sverige tappade sin topplacering under perioden 1970–1993 och att vi sedan dess har återhämtat en hel del av tappet.
Det verkligt vilseledande är emellertid att det bara talas om platssiffror i stället för om faktiska nivåer. Sveriges BNP per capita ligger ett par procent över genomsnittet för EU-området och 15–30 procent över Club Med. Sverige ligger på samma nivå som Tyskland och Italien. Frankrike och Finland ligger bara en knapp procent högre och Storbritannien två procent. Det räcker alltså med några tiondels procent högre tillväxt i Sverige än i Tyskland, Frankrike och Italien under de närmaste två, tre åren för att Sverige skall gå förbi dessa kärnländer i EMU. Dessa tre länder står tillsammans med Club Med för 85 procent av hela EMU-områdets ekonomi, som alltså då kommer att ligga efter Sverige!
Svenskt Näringsliv dribblar skickligt med statistiken och kommer naturligtvis inte med några falska uppgifter. Men rapportens budskap att det går bättre i euroländerna stöds inte av allmänna fakta. Det är med förtvivlans mod som författarna har gått till verket för att visa något som faktiskt inte är sant. Sanningen är att det går bättre för Sverige än för EMU.
Skillnaderna är inte mycket stora än så länge, men när den tyska nedgången har fått dra med sig andra euroländer under några år kommer de att bli större. Statistiken kan man dribbla med, men inte med verkligheten.
Nils Lundgren
Ordförande i nätverket ”Europa ja – euro nej”