Sommestad missförstår om EMU
Lena Sommestad skrev den 24 juli att ”fokuseringen på handel drar bort uppmärksamheten från andra områden som är väl så betydelsefulla för tillväxten i Europa”. Vi håller helt med henne om det. Men hon rör till diskussionen när hon i nästa mening radar upp tillväxtfaktorer som hälsa, utbildning och befolkningens ålderssammansättning. Det är tydligt att det måste klargöras vad vi själva bestämmer över i Sverige – och vad vi diskuterar och beslutar tillsammans med de andra EU-länderna.
Ekonomisk politik är i allt väsentligt en nationell angelägenhet – också för de länder som redan infört euron. Det är i stort sett bara räntepolitiken som är gemensam i EMU. Det innebär att det är upp till varje land att själva bestämma nivån på skatter och utgifter.
Vi avgör själva hur vi ska fördela våra gemensamma resurser och vilket välfärdssamhälle vi vill ha. Ansvaret för hälsa och utbildning kommer alltså att finnas kvar i Sverige, oavsett utgången av folkomröstningen.
Att Sveriges befolkning blir äldre kan införandet av euron inte heller påverka. Att det föds färre barn är inte ett unikt svenskt problem. Detta är utmaningar som hela EU står inför. Och här kan Sverige visa vägen. Vi har erfarenheter av hur viktigt det är med en individuell beskattning, en generös föräldraförsäkring och en bra och väl utbyggd barnomsorg för att stimulera både barnafödande och kvinnlig förvärvsfrekvens.
Den enda egentliga förändring som EMU innebär för de offentliga finanserna rör den så kallade ”tillväxt- och stabilitetspakten” som Lena verkar ha missförstått. Det är ett avtal mellan euroländerna om att ha sunda statsfinanser. Avtalet innebär ingen förändring för Sverige, eftersom det är helt i linje med vår egen politik. Det är synd att debatten om euron till stor del handlar om huruvida vi förlorar eller tjänar rent ekonomiskt på att byta ut kronan mot euron. Ett medlemskap i EMU är inte en sifferexercis. Så Lena har helt rätt i att debatten måste breddas och inte bara stöta och blöta de ekonomiska argumenten.
Vi måste ställa oss frågan vad vi vill med vårt medlemskap i EU. Vill vi helhjärtat delta i det europeiska samarbetet och driva och påverka de frågor som ligger oss varmt om hjärtat såsom bättre miljö, fler jobb, ökad jämställdhet och öppenhet? Eller vill vi fortsätta att stå med ena benet utanför och halvhjärtat delta i samarbetet?
För oss är valet självklart. Vi vill att Sverige blir en fullvärdig medlem i EU så att vi med full kraft kan påverka vår egen och unionens framtid. Vi svenska kvinnor har mycket att vinna på införandet av euron. Så låt oss därför sluta hävda att EMU är en kvinnofälla eller att den tvingar fram en radikal förändring av den svenska modellen. Skrämselpropagandan gynnar inte någon.
Om vi nu aktivt väljer att ställa oss utanför kommer vi att marginalisera oss själva i beslutsprocessen i EU. Redan idag märker vi av att vi inte är med i euro-gruppen, där de tolv finansministrarna från euroländerna diskuterar ekonomiska frågor. Sveriges minister har svårare att få gehör för svenska idéer om de tolv euroländerna redan funnit en gemensam lösning på en viss ekonomisk fråga. Tar vi däremot steget in i valutaunionen befäster vi vårt inflytande. Då kan vi påverka alla frågor, även de ekonomiska. Det är alltså möjligheten att påverka och göra vår röst hörd i det europeiska samarbetet som valet den 14 september handlar om. Sveriges kvinnor tjänar på det. Liksom alla kvinnor i Europa.
Anita Gradin
Sveriges första EU-kommissionär
Margot Wallström
miljökommissionär i EU