Jag skäms över mitt land låt Nadina stanna
Rädda Barnen uttalar sig egentligen inte i enskilda fall. Men när Annika Åhnberg, ordförande i Rädda Barnen, hörde om Nadina Imamovics öde, gjorde hon ett undantag.
– Jag skäms över mitt lands handling mot den lilla flickan Nadina och hennes familj, skriver hon i dag på Aftonbladet debatt.
Sverige är utan tvekan ett av världens mest välbeställda länder. Vi vill också gärna räknas som ett av världens mest demokratiska, humanistiska och generösa länder. Vi talar ofta om oss själva i sådana termer. Och vi talar så mycket att vi övertygar inte bara oss själva utan också andra. I en värld där majoriteten av våra medmänniskor lever under mycket knappa omständigheter ter sig Sverige som paradiset på jorden.
De flesta av världens många miljoner fattiga och flyktingar som tvingas bryta upp, kommer till ett lika fattigt grannland. En mycket liten rännil av människor som behöver andras hjälp i en svår situation kommer hit till oss. De kommer för att de trodde att vi menade det vi sa. De blir snart varse att så är det inte.
Just nu vistas en liten flicka vid namn Nadina på sjukhus, inte för att få hjälp med sin ögonsjukdom, som hon och hennes familj hade hoppats, utan för att hon fått så svåra psykiska problem under sin vistelse här att hon nu måste få akut vård. Migrationsverket som ska verkställa Utlänningsnämndens beslut om avvisning kan inte genomföra beslutet. Men kommer att göra det i september, om inte Utlänningsnämnden ändrar sitt beslut. Och varför gör inte nämnden det?
Sverige har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter. Ratificera betyder att vi har godkänt konventionen som en lagstiftning med giltighet i Sverige. Sverige var pådrivande för att konventionen skulle komma till stånd. Dåvarande statsministern Ingvar Carlsson visade också ett starkt personligt engagemang i arbetet för barns rättigheter. Konventionen gäller alla barn, även lilla Nadina.
Utlänningsnämnden borde ändra sitt beslut att avvisa Nadina, med hänvisning till konventionen om barnets rättigheter. Varför gör inte Utlänningsnämnden det?
Det är inte orden som räknas, det är handlingarna. Den enkla tumregeln gäller såväl individer som länder. Det hjälper inte med aldrig så många och aldrig så vackra ord om handlingarna är av motsatt slag. Jag skäms över mitt lands handlingar. Jag skäms över hur vi beter oss mot de barn som så starkt behöver vårt stöd. Jag skäms över mitt lands handling mot den lilla flickan Nadina och hennes familj.
Nadina är tyvärr långt ifrån ensam. Många är de hitkomna barn – och vuxna – som drivs till sammanbrott av våra myndigheters gemensamma ansträngningar. Vi kan inte längre låta detta fortgå. Vi sviker Nadina och vi sviker många med henne.
Vi sviker också våra egna barn och ungdomar. Varje barn, varje ung människa är en resurs för samhället och framtiden. Nadina är det och alla andra barn är det.
Det finns en gåva vi kan ge våra barn, en gåva som är viktigare än allt annat. Det är delaktigheten i skapandet av en bättre värld. Vi kan handla så att våra barn blir stolta över oss och känner det meningsfullt att själva bidra. Genom att handla så ger vi våra barn framtidstro och hopp.
Just nu gäller det Nadina.
Låt oss visa att vårt underbara land, så stort med så få innevånare, har plats för en liten flicka till. Därmed gör vi faktiskt världen en liten aning bättre. Låt Nadina stanna här!
Annika Åhnberg