Ett brott mot lagen att sälja sjukhuset
Den borgerliga landstings-majoriteten i Stockholm har i veckan påbörjat försäljningen av S:t Eriks ögonsjukhus AB. En försäljning som strider mot den av riksdagen beslutade s.k. Stopplagen som klart stipulerar att ett akutsjukhus inte får överlåtas till den som driver verksamheten med syfte att skapa vinst åt ägare. En lag som samtliga gruppledare i början på året dyrt lovade att följa.
Att verksamheten vid S:t Eriks ögonsjukhus faller inom ramen för stopplagen är ställt utom all tvivel. Utöver den akuta ögonsjukvården svarar sjukhuset dessutom för universitetsutbildningen. Det är helt enkelt ett ledande svenskt kompetenscenter inom ögonsjukvård som ett antal kommersiella aktörer på marknaden nu erbjuds att lägga bud på.
Notabelt är att även landstingets egen hemsida presenterar S:t Erik under rubriken ”Sjukhus med akutmottagning (akutsjukhus)”.
Miljöpartiet medverkade aktivt till att driva igenom stopplagen för att förhindra en uppluckring av de grundläggande principerna i svensk hälso- och sjukvård. Vården ska vara demokratiskt styrd, solidariskt finansierad, medicinska behov ska vara styrande och alla ska garanteras lika vård på lika villkor. En fet plånbok ska inte kunna öppna en ”gräddfil” in till vården!
Att moderaterna vill riva upp denna grundbult i svensk sjukvårdspolitik och införa försäkringsfinansierad privat vård är välkänt. I ilskan över riksdagens beslut deklarerade därför Ralph Lédel (m), finanslandstingsråd i Stockholms län, snabbt att landstinget inte tänkte bry sig om lagen.
Pressad i debatten påstod han senare att det var hans personliga synpunkt och inte partiets. Även samarbetspartierna kd och fp, som bejakar den solidariskt finansierade vården, deklarerade genom landstingsråden Nyman och Käärik att de tänkte respektera av riksdagen beslutade lagar.
Nu vet vi att de ljög! Tvärtemot sina försäkringar fortsatte de i smyg förberedelserna att sälja ännu ett akutsjukhus. Den här typen av lögner är direkt stötande för den allmännarättsuppfattningen, de grundlägger politikerföraktet och på sikt urholkar dessa politiker respekten för det demokratiska samhället.
När Hälso- och sjukvårdslagen kom till 1982 ansåg riksdagen att det inte fanns något behov av en lagstiftning om förbud att driva sjukhusvård i vinstsyfte. Det fanns visserligen en sådan utomlands (Kanada, Holland, Nya Zeeland) men hemma i Sverige var det ju en självklarhet att vården skulle vara offentligt driven.
Idag bjuder kommuner och landsting ut sjukhem och vårdhem till privata entreprenörer och det moderatledda Stockholms läns landsting har sålt S:t Görans sjukhus. Gemensamt för alla dessa verksamheter som sålts ut är att de finansieras av det allmänna, det vill säga via skatter. Den fråga som allt fler ställer sig är om det är försvarbart att vinstdrivande företag, speciellt om de är börsnoterade, ska kunna berika sig på andra människors olycka och skattebetalarnas bekostnad? Svenska folket vill uppenbarligen inte att så ska vara möjligt enligt en Sifo-undersökning som Dagens Medicin genomfört, sex av tio tyckte inte att privatägda företag ska få driva sjukhus och ta ut vinst ur verksamheten.
Det kan finnas andra problem med att överlåta verksamheter. Att personal vill ta över sin arbetsplats och driva den i egen regi är ofta positivt, beslutsprocesser förenklas och kreativiteten släpps loss. Men alla är inte skickade att driva företag varför risken finns att mångfalden inom vården, på samma sätt som skett inom äldreomsorgen, förbyts i enfald om det visar sig att de ekonomiska förutsättningarna inte var så bra som förespeglats. Och kommuner och landsting har dålig eller ingen beredskap att återta entreprenader som i stället kan komma att säljas vidare till en eller ett fåtal större aktörer. Ett sådant framtida mono- eller oligopol kan sedan lätt höja prisnivån utan att skattebetalarna kan göra mycket annat än att betala.
Vill man ta tillvara möjligheter och engagemang som ökad mångfald kan ge inom vårdsektorn behövs en ny associationsform för företag som utför offentligt finansierad verksamhet inom vård, skola och omsorg. Vi behöver helt enkelt en ny form av allmännytta. Bolag, föreningar eller stiftelser där vinsterna stannar inom verksamheten eller förs över till annan allmännyttig verksamhet. Företag som driver verksamheter som finansieras med skattemedel, men där allmänheten inte behöver vara oroliga att vinsterna ska handlas med på börsen. Den enda vinst som kan delas ut är återbetalningen av det satsade startkapitalet uppskrivet med gällande bankränta. Med denna begränsning kan de nya allmännyttiga företagen vara befriade från vinstskatt liksom eventuella gåvor till verksamheten.
Denna nya typ av företag skulle öppna för en välbehövlig decentralisering och släppa loss kreativiteten inom vården. Samtidigt skulle osäkerheten försvinna om vart vinsterna i den offentligfinansierade verksamheten tar vägen. Även den i vissa stycken onyanserade vänster/höger-debatten om vinstdrivande företag inom vården skulle upphöra. Slutligen skulle ett antal ledande borgerliga landstingspolitiker i Stockholm slippa att ljuga offentligt.
Bengt Cedrenius
gruppledare Miljöpartiet de Gröna, Stockholms läns landsting
Mats Pertoft
partistyrelseledamot Miljöpartiet de Gröna
Lotta Nilsson-Hedström
språkrör Miljöpartiet de Gröna