Ska man skämmas och gå med i scouterna?
Domherrar känner jag igen. Och måsar. Maskrosor. En bra dag kan jag peka ut pepparrot. Men där, ungefär, tar det stopp.
Att vara okunnig om naturen är något jag sällan behöver skämmas för. Och jag är inte ensam. I många kretsar kan man skryta med att inget veta om natur. Det är liksom något gammalt och töntigt med naturen. Man kan inte shoppa där. Den har ingen hemsida. Den bara ligger där och latar sig.
Men, handen på hjärtat, är det inte rätt trist? En bekant brukar säga att den som inget vet om naturen har lika kul som den som bor i ett bibliotek, utan att kunna läsa. Överallt finns spännande saker att upptäcka. Men om man inte kan skilja det ena från det andra blir allt en obegriplig röra.
Apropå det: Just i dag är det 2 år kvar till 300-årsdagen av Carl von Linnés födelse. Mannen som skapade ordning i naturen.
Kanske borde man skämmas och gå med i scouterna.