Stoppa Israels brott mot folkrätten, Göran
Statsminister Göran Persson planerar en resa till Mellanöstern längre fram i vår.
Den bör han genomföra, tycker före detta utrikesministern StenAndersson.
– Göran Persson bör kunna förmå den israeliska regeringen att leva upp till de krav som folkrätten ställer, skriver han i dag på Aftonbladet Debatt.
”Vad tycker du om Göran Perssons planerade resa till Mellanöstern? Du som varit så kritisk mot hans tidigare agerande i konflikten mellan palestinier och israeler.” Jag har fått många frågor med den innebörden från människor som är starkt engagerade i olika samarbetsprojekt i Mellanöstern.
Mitt svar, att det är ett utmärkt initiativ, har förvånat en del, väckt ilska hos andra. Tills jag förklarat varför jag tror att Göran Persson nu kan göra en värdefull insats.
Det är framförallt två viktiga klarlägganden från regeringens sida som är orsaken till min optimism;
1. Göran Persson har i Irakfrågan, med kraft och konsekvens, hävdat att folkrätten och beslut i FN måste vara avgörande för det svenska agerandet. Samma inställning måste rimligtvis gälla även konflikten mellan israeler och palestinier.
FN har i ett stort antal resolutioner anklagat Israel för flagranta brott mot folkrätten. Det har gällt den mångåriga ockupationen, kollektiva bestraffningar, annektering (läs stöld) av palestinsk mark, illegala bosättningar, kollektiva bestraffningar och ett brutalt förtryck av den palestinska befolkningen.
Israel har inte på någon punkt hörsammat FN:s uppmaningar att upphöra med folkrättsbrotten. Tvärtom har ockupationen hårdnat, övervåldet och blodsutgjutelsen tilltagit. Likaså de dagliga trakasserierna och förödmjukelserna av civila palestinier.
Göran Persson bör, med den odisku-tabla good will han åtnjuter i Israel, kunna förmå den
israeliska regeringen att leva upp till de krav som folkrätten ställer.
Vad gäller de folkrättsbrott som begåtts av militanta palestinska grupper, de avskyvärda självmordsbombningarna, har den palestinska myndigheten alltid fördömt dem och brännmärkt dem som stridande mot det palestinska folkets längtan efter fred och frihet. Så i det fallet kommer inte Göran Persson att möta något motstånd då han hävdar kravet på respekt för folkrätten.
2. Det socialdemokratiska partiet har tillsammans med övriga s-partier i Europa (liksom LO och en rad andra fackliga och politiska organisationer) helhjärtat ställt sig bakom det upprop som den s k fredsalliansen, bestående av ett 100-tal framstående israeliska och palestinska politiker och kulturpersonligheter, gjorde för mer än ett år sedan.
Fredsalliansen eftersträvar en fred byggd på FN-resolutionerna 338 och 242 och ”de framsteg som uppnåddes i fredsprocessen”. Vari består då ”framstegen”? Jo, om man hade kunnat nå en helhetslösning, så var de israeliska förhandlarna, bland annat utrikes- och justitieministrarna, beredda att acceptera att en palestinsk stat bildas omfattande hela Gaza och 92–96 procent av Västbanken. Östra Jerusalem skulle, utan att Jerusalem delades, erkännas som palestinsk huvudstad. Man kunde också komma överens om gränsdragning av den gamla staden.
Var och en som är insatt i problemen och är beredd att ta hänsyn till båda parternas intressen, inser att fredsalliansens och de europeiska s-partiernas väg är den enda som kan leda till en folkrättsbaserad, rättvis och därmed varaktig fred och försoning mellan de israeliska och palestinska folken.
Den road-map, vägkarta, som ”kvartetten” FN, EU, USA och Ryssland skisserat, men ännu inte offentliggjort, uppges ta mer hänsyn till israeliska säkerhetsintressen än det prekära läge som det israeliska övervåldet försatt det palestinska folket i. Ändå har Sharon-regeringen enligt israelisk press försett ”vägkartan” med ett hundratal frågetecken och invändningar. Alltså i realiteten sagt nej till den.
Det är min innerliga förhoppning att Göran Persson ska kunna förmå den israeliska regeringen att acceptera de preciseringar av vägkartan som fredsalliansens och de europeiska s-partiernas förslag innebär.
Jag tar för givet att Göran Persson följer dessa riktlinjer i sina samtal med de palestinska och israeliska ledarna, och då finns det skäl till optimism.
Sten Andersson
Före detta utrikesminister