Andakter i radio och TV handlar om service
Nu går Timbro-högern genom Carolin Dahlman till storms mot ett av de sista icke-kommersiella utrymmena i offentligheten, andakterna i radio och TV. Jag är en av de hundratusentals svenskar som ofta lyssnar på högmässan i P1 och ibland ser den i TV. Att radio och TV i allmänhetens tjänst ger oss den möjligheten är inte ett skvatt konstigare än att man sänder fotbollsmatcher på betydligt mer och bättre sändningstid. Det handlar helt enkelt om service till medborgarna. Alla har inte möjlighet att gå till kyrkan eller till fotbollsstadion, en del kan inte på grund av ålder och sjukdom. Nej, alla vill förstås inte ta del av fotboll eller andakt. Och just därför finns gott om andra kanaler och program.
Den service till lyssnare och tittare som andakter innebär hindrar inte heller på något vis kritisk granskning i andra program - vilket Uppdrag Granskning nyligen tydligt har visat - eller att man ger utrymme åt andra trosriktningar. Public service innebär ett spektrum av olika program med olika uppdrag. Är det någon som kräver att man ska tjata om mutorna för VM i Quatar varje gång det visas direktsänd fotboll?
I grunden handlar Timbros plötsliga vurm för ateismen snarare om deras sedvanliga krypskytte mot all public service. När det inte går att med någon som helst trovärdighet framhålla kommersiella kanaler som kvalitativa föredömen, får man istället damma av argumentet att de stackars betalarna tvingas på något som inte alla vill ha. Själva poängen med public service är dock just att den ger ett smörgåsbord där inte alla måste välja allt. Den mångfalden lyckas inte mammons marknad åstadkomma. Den mångfalden är värd att värna – eftersom vi gillar olika.
Ola Nilsson