Här är min dröm om det nya Irak
Farid Alsaati skrev den 21 februari 2003 på Aftonbladet Debatt att han välkomnade USA:s krig mot Irak trots att det kunde innebära fara för hans släktingars liv. Nu kan hans dröm vara på väg att besannas – den om ett nytt Irak. Här är hans vision.
Sista åren i Irak levde jag i ständig rädsla för att bli mördad. Jag hade turen att kunna lämna landet. Många av mina släktingar och vänner som blev kvar dödades i krig eller mördades av regimen. Andra bara försvann. Trots rädslan jag levde med älskade jag Bagdad så mycket att jag inte trodde att något annat land i världen kunde passa mig.
Men 1980 lämnade jag Irak och samma år kom jag till Sverige. Det nya landet överraskade mig med sin vänlighet och gästfrihet. Första åren undrade jag varför det kristna Sverige hjälpte mig? Jag var ju en svartskalle och muslim. Sedan förstod jag att människan i Sverige har lika värde, oavsett ras eller religion.
Sverige har gett mig allt det värde jag saknat och behövt. Jag är stolt och tacksam över att vara svensk. Men hjärtat finns kvar där jag är född, i Bagdad. Jag är en irakisk patriot, men har inte kunnat vara stolt över att vara irakier så länge landet inte är en demokrati.
För det nya Irak hoppas jag på fred, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Framförallt respekt för oliktänkande. Minoriteter ska inte diskrimineras, det gäller inte bara kurder utan också irakier med andra rötter än arabiska, irakier med både iranskt och turkiskt ursprung. Det gäller också kristna assyrier och katoliker. Muslimer (både shia och sunni), kristna och andra ska kunna utöva sina religioner fritt. Även de som inte är troende ska vara fria.
Landet ska ha en bra relation till grannländerna och omvärlden, speciellt Kuwait och Iran. Problem som Saddam skapat ska på ett vänligt och diplomatiskt sätt lösas. Kuwaitier och iranier är våra släktingar. Men landet ska ha bra relationer också till resten av världen.
Jag skulle vilja åka till Irak när jag vill utan att behöva vara ”agent” till regimen. Irak måste byggas upp på nytt, hela folket ska bygga landet. Politiska flyktingar runtom i världen ska kunna återuppta sin kamp och hjälpa till. Iraks resurser ska användas på rätt sätt, framförallt för att hjälpa de fattiga ur sin fattigdom. Jag vill se ett Irak utan fattigdom.
Vi är ett rikt land med resurser som missbrukats. Om industrin för vapenproduktion, vapenköp och arméuppehälle lades ned, skulle folk kunna syssla med annat som var viktigare för dem. De skulle kunna producera varor som de själv hade nytta av samtidigt som handeln med andra länder skulle återupptas. Folk skulle få arbete och arméns makt begränsas.
Om inte FN tänker göra det, vill jag att USA ska stanna i Irak en längre tid för att skydda den demokratiska processen. En annan Saddam får inte komma till makten. Militärens makt ska minska, den ska inte styra landet. Jag tycker att Irak ska fortsätta ha en president, men denne ska inte ha någon personkult på sig och inte heller obegränsat med makt.
Jag skulle vilja kunna sitta på café i Bagdad och kritisera honom utan att vara rädd för mitt liv. Jag vill ha jämlikhet mellan kvinnor och män, där kvinnor har samma möjligheter som män vad gäller jobb, fritid och politiskt engagemang. Hon ska varken diskrimineras i samhället eller hemmet, särskilt inte behöva giftas bort med tvång. För hennes barn ska en kritiskt tänkande skola vara en självklar rättighet.
Jag vill ha fria massmedier som kan kritisera och kräva, och samtidigt berätta sanningen om vad som händer i världen. Irakier ska öppna ögonen för världen. Irakier ska vara stolta över sin kultur samtidigt som man ska veta att världen inte är uppdelad i ”oss goda” och ”de onda”.
Detta är min dröm om det nya Irak. Den är svår att nå och tar lång tid! Men det är inte mycket svårt och det tar inte mycket lång tid...
Farid Alsaati
Exil-irakier