Verklighetens kvinnor sitter inte i styrelser
SD-kvinnor: Fokusera på riktiga problem som ojämställdheten på arbetsmarknaden istället
På sistone har det blåsts nytt liv i frågan om kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser, sedan ledande borgerliga företrädare än en gång öppnat upp för att lagstifta i frågan. Det finns mycket att säga på generell nivå kring kvotering och den kvinnosyn principen bygger på. Att offerförklara hälften av Sveriges befolkning och reducera starka kvinnor till att vara representanter för sitt kön snarare än kompetenta individer är illa nog. Men faktum är att kvinnliga styrelseledamöter dessutom vore ovanligt dåliga val om det är representativitet som efterfrågas. Den absoluta majoriteten av Sveriges kvinnor kommer aldrig att bli aktuella för poster inom någon bolagsstyrelse. Inte för att de är kvinnor, utan helt enkelt för att styrelseledamöter oftast hämtas från en väldigt liten skara personer.
Få styrelseledamöter är representativa för befolkningen, vare sig de är män eller kvinnor. Från SD-Kvinnors sida ställer vi oss frågande till på vad sätt kvoterade bolagsstyrelser för med sig bättre villkor för svenska kvinnor i deras vardag. Hur ger det den överarbetade undersköterskan mer tid med sina patienter? Hur bidrar det till fler heltidstjänster inom offentlig sektor, så att antalet ofrivilliga deltidsanställningar kan minimeras? Hur skapar det en arbetsmiljö som motverkar förslitningsskador och stress för vårdbiträdet?
Det finns en tendens inom jämställdhetspolitiken idag att se mer till statistiska skillnader mellan män och kvinnor än att analysera de verkliga problem som döljer sig bakom siffrorna. Vi förstår att det är lockande att falla in i detta tankesätt. Visst vore det smidigt att lösa problem bara genom att säkerställa att lika många män som kvinnor fick samma privilegier, och drabbades av samma problem. Men för verklighetens kvinnor är det sak samma vilket kön dina kollegor har. För verklighetens kvinnor är det inte huruvida din chef är en kvinna eller inte som avgör om du trivs på jobbet. För verklighetens kvinnor är det villkoren för just dig själv och ditt liv som avgör hur bra du mår.
Vi väljer inte den enkla vägen. Vi definierar inte jämställdhet genom lika fördelning mellan män och kvinnor i bolagsstyrelser. Vi definierar inte jämställdhet genom lika fördelning inom någon yrkesgrupp alls. För oss är det centrala att kvinnor och män får lika mycket respekt och värderas lika högt oavsett vilken väg de har valt i livet. Därför väljer vi att lyssna på de problem som kvinnor upplever i sin vardag, på sin arbetsplats, och söka lösningar på dessa, hellre än att propagera för att det borde vara fler män som arbetade inom kvinnodominerade branscher. Därför satsar vi på arbetsvillkoren inom den offentliga sektorn hellre än plakatpolitik om fler kvinnor inom mansdominerade yrken.
När Sverigedemokraterna förra sommaren lanserade förslag på hur rätten till heltid kan omsättas i praktik hymlades det inte med att det var en medveten satsning för att nå ut till kvinnor. Som företrädare för partiets kvinnoförbund är vi glada över att partiets ledning erkänner att vår politik haft brister i det att för lite vikt lagts vid att se de problem som framför allt drabbar kvinnor idag.
Som SD-Kvinnor är vi också stolta över att vårt moderparti valde en väg som tar tag i de reella problemen istället för att försöka dölja dem genom att sprida ut de dåliga arbetsvillkoren lika mycket mellan bägge kön. Vi lyssnar på de berättelser som verklighetens kvinnor delar med sig av, och vi agerar därefter. Så får de andra partierna räkna styrelseposter bäst de vill.
Paula Bieler
Carina Herrstedt