De vägrar ta ansvar för S valnederlag
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2011-02-02
Erik Norelius: Det var kongressombuden som orsakade partiets elände
Som organiserad socialdemokrat i 68 år tvingas jag acceptera att den politiska tillvaron aldrig varit så besvärande som nu.
Utöver Mona Sahlins brister kommer att partiet saknar ett inre politiskt arbete. Hundratals socialdemokratiska föreningar finns bara på pappret. Liknande kan sägas om kvinnoförbundet och ungdomsrörelsen. Förr gick det att lita till den fackliga rörelsen. Nu ser jag bara förlorare i de fackliga förbunden.
Etablerade socialdemokrater på riksplanet väljer om varandra. De vägrar ta ansvar för valnederlaget. Först när Mona Sahlin efter väljarnas dom tvingats inse sina misstag vågar hennes tidigare vapendragare kritisera henne. För många lokalt och regionalt verksamma socialdemokrater tycks det vara en huvuduppgift att rädda sina arvoden. I tidningarnas redovisning av de besuttnas inkomster är politikerna nästan mest framträdande.
Vid den kommande kongressen blir det i stort sett samma ombud som vid de senaste kongresserna. Om det inte sker ett omtänkande. Det är de senast valda kongressombuden som orsakat allt elände. Om det inte blir nya ombudsval bör ersättarna för de tidigare valda inkallas.
Jag skriver det här för att åskådliggöra att arbetarrörelsen måste göra en total kursomläggning. Det måste fram nya företrädare. Då menar jag att även den fackliga bemanningen ska förnyas.
De närmaste årens politiska och fackliga arbete måste inriktas på utbildning. Avgörande blir om den socialdemokratiska umngdomsrörelsen rustas upp. Idag har SSU drygt 7000 medlemmar. På min tid som ungdomsklubbist fanns den 100 000 medlemmar. Samtidigt ska naturligtvis kommande studiearbete, förankrat hos en stor del av allmänheten, handla om hur samhället ska formas. Den sociala tryggheten är på väg att raseras. Om borgeligheten inte stoppas blir både barn och äldre de stora förlorarna. Pensionärer drabbas redan nu. De skattesänkningar som lockat till och med företrädare för LO-kollektivet att rösta borgerligt får dagens barn och barnbarn dyrt betala.
I min ungdom diskuterade vi ett socialistiskt samhälle med solidaritet och rättvisa som bärande inslag. Det är vikitgt att den diskussionen tar fart igen. Om inte är en majoritet av folket illa ute. Jag drar mig inte för att skriva social missär och de vanliga löntagarnas underkastelse.
Erik Norelius