Det finns en tredje väg
Lars Pålsson Syll och Hans Mannefred: Vi behöver mer social ekonomi – för alla medborgares bästa
Den moderata idédebattören Tove Lifvendahl hävdar att det senaste modet inom kommunal förvaltning stavas social ekonomi. Det är jättebra att den sociala ekonomin äntligen kommer upp på den politiska dagordningen. I samhällsdebatten har man oftast talat om att det antingen ska vara offentligt eller privat.
Men det finns en tredje väg - den sociala ekonomin. Syftet är att föreningar, kooperativ och stiftelser (där samhällsnytta och/eller medlemsnytta utgör grunden) ska kunna få en större roll inom ekonomin. Till skillnad mot en privataktör är det inte vinstintresset som styr. Målet är att tillgodose samhälleliga behov samtidigt som man driver en affärsverksamhet, ofta organiserad som ekonomisk eller ideell förening, där medarbetarna och deras förutsättningar står i centrum.
Förskolor, fritidshem, fritidsgårdar, biblioteksfilialer, anläggningar inom fritids- och kulturområdet, olika uppgifter inom vård och omsorg är exempel på verksamheter som kan drivas inom ramen för social ekonomi.
Vi som skriver detta utesluter inte privata aktörer som utför samhälliga uppgifter, men vi vill ha mer social ekonomi i vårt land. Titta bara på USA, där är det ofta aktörer inom den sociala ekonomin som driver vård och omsorg. Där har man också gynnsamma skatteregler för denna del av ekonomin. Det finns en "Non-profit aktiebolagsmodell" som fungerar utmärkt . Den borde vi införa i Sverige också, men Lifvendahl vill uppenbarligen inte att den sociala ekonomin ska få bättre förutsättningar.
Kunskap är inte lyx! Folkbildningens organisationer är en nyckel till utveckling av den sociala ekonomin. Studiecirkeln är exempelvis en utmärkt form för att lära sig mer om social ekonomi och för att få till stånd kreativt tänkande så att man tillsammans kan komma fram med konkreta idéer om hur den sociala ekonomin kan utvecklas. Vi kommer att översända ett studiematerial från Studieförbundet Vuxenskolan om den sociala ekonomin, som Lars Pålsson Syll skrivit. Det vore klokt av Lifvendahl att ta sig tid att läsa det. Insikt före åsikt är alltid bäst.
"Sköt dig själv och skit i andra", verkar vara livets melodi för Lifvendahl.
Att göra något utan egenintresse tillsammans med andra blir det mindre av i det ultraliberala Sverige, som Lifvendahl vill skapa. Nu är vi inte särskilt oroliga för att hennes recept ska bli hela Sveriges recept. Vi vet att också många moderater ryser när de ser vilka högersvängar Lifvendahl tar ut i politiken.
På tal om folkbildning: Om vi inte hade presstöd i Sverige skulle Svenska Dagbladet inte komma ut. I en sådan situation måste den goda Lifvendahl söka sig andra vägar att få ut sitt budskap. Se bara på Frankrike där marknaden får fritt svängrum. Flera av Frankrikes stora tidningar håller på att gå omkull eftersom man inte klarar av konkurrensen med alla gratistidningar. Marknaden är inte alltid så bra när det gäller att skapa bildning.
Vi vill ha ett land med bred folkbildning. Tidningar, teatrar, bibliotek, studieförbund och folkhögskolor är viktiga grenar av svensk folkbildning.
Skulle vi i alla lägen låta marknaden styra, så skulle vi få mindre folkbildning. Det är inte bara egenintresset som ska styra i ett land. Det vi gör tillsammans, för allas bästa, är något att värna om. I ett sådant samhälle får också de svaga en roll och möjligheter till utveckling.
Vi behöver inte ett land enligt Lifvendahls modell. Marknaden ska inte alltid få styra allt. Samhällsnytta och/eller medlemsnytta är något ädelt, som vi ska ta vara på. Det är inte säkert att det bästa alltid är att vara kund. På tal om det så kallar väl snart Lifvendahl väljarna för kunder också. Allt ska liberaliseras. Man talar om individen, men i det samhälle som Livendal talar för är risken stor att många människor blir bortglömda.
Vi människor behöver mer av social ekonomi - för allas bästa.