Soffliggarna gör rätt som struntar i EU-valet

Debattören: Varför ska vi kasta bort vår röst på en låtsas-demokrati?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2024-05-31

Givet EU-valets tomhet är det inte soffliggarna som resignerar, utan snarare de som röstar och kastar bort sin röst på ingenting, skriver Anders Bartonek, docent i filosofi.

DEBATT. Det aktuella valet till Europaparlamentet har gett de politiska kandidaterna tillfälle att basunera ut storslagna framtidsvisioner. De tar i från tårna för att framställa sig som politiskt angelägna. Socialdemokraterna uppmanar oss till exempel att ”Göra något stort”.

Men det är i högsta grad tveksamt om politikerna lyckas skyla över den tomhet och verkningslöshet som detta ”val” rymmer. Den intensiva uppsminkningen har därför sitt naturliga skäl och egentligen måste detta ”val” betraktas som ett dött skal helt utan politisk substans. Att rösta blir därför likvärdigt med politisk resignation.

 

Det är lätt att börja le åt alla världsfrånvända slogans som inte står i någon rimlig relation till politikens handlingsutrymme. Och om vår politiska situation inte hade varit så genomsyrad av nattsvarta framtidsutsikter så hade Europaparlamentets ”demokratiska” arbete på sin höjd kunnat beskådas som en komedi om låtsas-demokrati.

Nu ackompanjerar den i stället de sista ögonblicken av möjligheter till förändring.

 

Förr i världen var det lätt att med skadeglädje peka på tvärtomspråket i DDR:s republiknamn (Tyska demokratiska republiken), men nu är väl en sådan språklig omkastning även ett slutgiltigt faktum i västvärldens politiska liv?

I samma utsträckning som demokratin nämns, i samma utsträckning lyser den med sin frånvaro. Det gäller också de nationella valen som har blivit till en urlakad ritual hos ”folk” som utövar cyniskt självskadebeteende.

Att rösta innebär att ge tummen upp till att låtsas-demokratin kan fortsätta på samma sätt

För att det ska vara adekvat att delta i ett val måste det tvärtom vara säkerställt att det är bestämmande i samtliga frågor som påverkar ”folkens” liv. Annars förtjänar det inte namnet demokrati. Och Europaparlamentets handlingskraft är inte i närheten av detta.

Parlamentet har inte rätt att initiera lagstiftning utan är tvunget att utgå från förslag från EU-kommissionen vilken inte är folkvald. Dessutom, eftersom EU i grunden är konstruerad utifrån ekonomiska och inte demokratiska motiv, blockeras utvecklingar som går emot den nyliberala inriktningen.

Ett tydligt exempel på det var hur Grekland 2015 krossades av ”trojkan” (EC, IMF och ECB). 

 

Röstandets problem kan åskådliggöras genom en parallell till konsumentmedvetenhet. Om jag skulle betrakta valet som att jag ”köper” politiskt inflytande med min röst så skulle jag vilja veta vad jag får för den, annars accepterar jag inte erbjudandet. För vad exakt är det vi får i utbyte mot vår röst?

En vanlig invändning är att det är viktigt att delta i val trots deras brister eftersom valen kanske åtminstone leder till någonting. Men så skulle ingen konsument resonera: jag har betalat för en vara, jag vet inte vad jag får, men jag kanske får någonting. Då hjälper det inte att Miljöpartiet försäkrar att ”Du vet vad du får”.

 

Härigenom faller också ett nytt ljus på de personer som nedvärderande brukar kallas soffliggare och som inte antas ta sitt demokratiska ansvar på tillräckligt allvar, utan i stället resignerar. Men är det inte rimligare att stanna hemma på valdagen?

Givet valets tomhet är det inte soffliggarna som resignerar, utan snarare de som röstar och kastar bort sin röst på ingenting.

Att rösta innebär dessutom att ge tummen upp till att låtsas-demokratin kan fortsätta på samma sätt. Vore det inte bättre att bära sin röst med mer stolthet, och behålla den om ett verkligt val saknas?


Anders Bartonek, docent i filosofi vid Södertörns högskola

 

Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

 

Följ ämnen i artikeln