Roligt med skolstart inte för alla
Skolstart. Kul att träffa alla igen! Men inte lika lätt för alla.
För synskadade elever kan privatisering av skolor betyda ojämlikhet i valfrihet och kvalitet. Då krävs hårdare regler än utbildningsdepartementet föreslår.
Decentraliserat beslutsfattande, otillräckliga ekonomiska och personella resurser, okunskap och brott mot gällande lagstiftning diskriminerar elever med synhandikapp. Att tro att detta skulle lösas med ökad konkurrens är naivt.
Istället för att ge friskolornas elever samma oprecisa rättigheter som den offentliga skolans, borde ett högre prioriterat mål vara att tillförsäkra alla elever likvärdig utbildning – inte i konkurrens utan i gemenskap och med tydliga kvalitetskrav och rättigheter.
För att godkännas och få rätt till bidrag måste en fristående skola stå öppen för alla barn och ungdomar. Enligt en PM från utbildningsdepartementet bör undantaget från detta krav utvidgas till att gälla ”organisatoriska eller ekonomiska svårigheter” som kan uppkomma efter att eleven börjat på skolan.
Förslaget innebär inte bara en rätt att diskriminera vissa elever, utan speglar också den i realiteten obefintliga valfriheten för till exempel elever med synskada. Det skulle leda till tolkningstvister och lägger nog det mesta av ansvaret hos föräldrarna att slåss för sitt barns resursbehov. Detta antyds redan av att departementet tycker att Skolverket ska uppmärksamma frågan.
Synskadades Riksförbund, landets intresseorganisation för synskadade, har tidigare påpekat behovet av statligt garanterade resurser för merkostnader för synskadade elever. En sådan lösning kan öka valfriheten och undanröja den rådande och möjliga resursdiskrimineringen.
Departementspromemorian vill att det ska skrivas in i skollagen att elevens rätt till likvärdig utbildning av god kvalitet är en grundläggande princip som utan inskränkning gäller för både fristående och offentliga skolor. Bestämmelser ska därför införas om att friskolor lika väl som skolor inom kommuner och landsting måste ha lärare, förskollärare och fritidspedagoger med rätt utbildning. Undantag ska bara få göras ”om personer med sådan utbildning inte finns att tillgå eller det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna”.
Det är ytterligare ett exempel på utjämning till redan oacceptabelt låg nivå. Tillgången på speciallärare i den kommunala skolan har minskat med 40 procent sedan början av 1990-talet. Varför lagstadgas inte kravet på speciallärarkompetens inom skolan?
Fortbildningen av lärare som ska undervisa synskadade elever skärs ner på grund av ekonomisk åtstramning i kommunerna. Tendenser finns att läsinlärningen bland synskadade barn håller på att försämras. Att i ett sådant läge ge utrymme för undantag i kraven på kompetens är att godta rådande brister i synen på betydelsen av kvalitet och resurser i skolan.
Departementets PM föreslår att lokala föräldraföreningar och lärarfacken ska få yttra sig över ansökningar om att göra offentliga skolor fristående. Vem ska bevaka de elevers intressen som får särskilt stöd?
Promemorian vill ändra skollagen så att kommunen blir skyldig att ta med fristående skolor och förskoleklasser med offentliga bidrag i sin uppföljning och utvärdering av det egna skolväsendet, även vad gäller de nationella utbildningsmålen.
Det är naturligtvis bra att fristående skolor ställs under samma krav som offentliga, men instrumenten för uppföljning och utvärdering har hittills visat sig vara trubbiga verktyg, som i varje fall inte garanterat synskadade elever en likvärdig utbildning.
Under senare tid har det blivit vanligare att fristående skolor kräver att den sökandes vårdnadshavare lämnar skriftligt intyg på om barnet har något särskilt stödbehov. Fristående skolor använder detta för att inte riskera att hamna i en situation där man först efter att eleven antagits blir medveten om att denne har så omfattande stödbehov att skolan får betydande ”organisatoriska eller ekonomiska svårigheter”.
Det är bara då som ytterligare bidrag får beviljas, enligt departementets förslag. Om kommunen då inte vill lämna särskilt bidrag för det omfattande stödbehovet, har man ansett att skolan ändå skulle vara skyldig att behålla en elev som redan blivit antagen.
Fristående skolor försöker alltså slingra sig ifrån denna skyldighet genom att begära intyg i förväg. Detta illustrerar ojämlikheten när friskolan kan välja vilka elever den vill ha.
Varför hyllas friskolesystemet av företrädare från i stort sett hela den politiska skalan? Vissa hävdar att det är föräldrar och lärare som ska ha det avgörande inflytandet över skolan, inte politiker. De politiker som driver den ståndpunkten har inte förstått sin demokratiska funktion och bör i konsekvens med vad de säger lämna sina poster.
Istället för att tala om behovet av konkurrens även i skolan borde vi tala om behovet av en utvecklad pedagogik, där alternativa metoder kan prövas även inom samma offentliga skola.
Friskolesystemet kommer att leda till hårdare segregering, såväl vad gäller elevgrupper som lärarkompetens. I värsta fall blir valfriheten för elever med synhandikapp en återgång till specialskolor.
En sådan här utveckling bidrar inte till ökad förståelse för människors olikheter. Rasism och minoritetsfientlighet kommer att underblåsas.
Byt väg, skapa en gemensam skola där alla ges samma förutsättningar att skaffa sig en god kunskapsbas. Det gynnar humanismen och skapar bäst förutsättningar för en positiv samhällsutveckling.
Urban Fernquist
verksamhetsledare, Synskadades Riksförbund