Sportjournalisternas behandling av Ludmila Engqvist är skamlig
Ludmila Engqvist är dömd till livstid och blir aldrig förlåten. Trots erkännande och uppriktig ånger. Medan mördare, våldsverkare, våldtäktsmän och landsförrädare döms till tidsbestämda straff och är förlåtna efter att ha sonat sitt brott.
Skäms, ni sportjournalister, som höjde henne till skyarna så länge hon var en tillgång för Sveriges idrottsanseende, men som så snart motgångarna hopades har övergivit henne och ser henne som en belastning för en unken svensk nationalism.
Tänk på det. ni nu aktiva idrottare. Gör ett enda mänskligt felsteg och ni är dömda att för evig tid vistas ute i kylan av felfria bror duktig-journalister. Ni duger så länge ni är till nytta.
Nu föreslår man dessutom på allvar att Ludmilas rekordtider ska strykas och medaljerna återkrävas som om det aldrig hänt. I välkänd Sovjetkommunistisk historieförfalskaranda. Trots att de vunnits före dopningen.
Varför inte komplettera med att hennes svenska medborgarskap också ska återkallas? För det är ju egentligen det ni vill. Men inte törs säga högt.