Svenskar är inte fegare än andra
Häromveckan skulle ett SAS-flyg ha lyft från Landvetter mot Irak, med två tvångsutvisade irakier. Så skedde aldrig. Inte heller avgick ett plan från Turkish Airlines med samma passagerare nästa dag. Utvisningen ställdes återigen in. Orsaken i de båda fallen var att piloterna vägrade flyga.
Sverige är ett av få europeiska länder som tvångsutvisar människor till Irak. Kritiken har varit hård, bland annat från Amnesty och Röda Korset. Situationen i Irak är alltför osäker. Bland passagerarna på planet fanns Osama Hsan, som i hemlandet arbetade som polis. Då polisen ses som USA-vänliga utsattes han för flertalet mordhot innan han flydde. Hans asylansökan avslogs och inför avvisning fruktade han både sitt eget och sin familjs liv.
Det var bland annat mot den bakgrunden som såväl SAS-piloten, som den från Turkish Airlines, vägrade lyfta. Flygbolag får ersättning för att de på reguljära flyg tar med tvångsutvisade flyktingar. Piloter kan dock vägra ta med dem då de är ytterst ansvariga för säkerheten.
Det finns en allmänt utbredd uppfattning om hur människor i Sverige skiter i varandra och sköter sig själva. Det är bland annat mot den bakgrunden som regeringen förra året initierade en utredning kring en civilkuragelag. En skyldighet att gripa in när en människa befinner sig i nöd.
Problemen med en sådan lag är många. I de länder som har en lag om civilkurage är effekten knappt märkbar. Människor som vanligtvis inte griper in ändrar inte sitt beteende, oavsett lagstiftning. Dessutom riskerar antalet vittnesmål att minska, då vittnen är rädda för att bli åtalade om de inte ingripit. Den grundläggande frågan kring när man ska ingripa och inte är också svår att besvara.
Civilkuragelagen är till för att man måste gripa in och hjälpa nödställda. Det var exakt det som piloterna gjorde. De vägrade flyga tvångsavvisade människor, då det fanns en stor risk att dessa människor skulle komma att torteras och mördas. Men de agerade inte efter någon lag. Tvärtom motsatte de sig myndigheters beslut.
Både problemet och vinsten med civilkurage är att det inte följer byråkratiska beslut, tvång och ordning. Det följer magkänsla och en mänsklig moral. En personlig känsla av rätt och fel och en övertygelse om att trotsa rädslan och följa den känslan. Det är ingenting som kan lagstiftas fram.
Sverige är varken bättre eller sämre än andra länder på att hjälpa varandra i nöd. Problemet är att vi lever med en mytbild kring oss som egoistiska och fega. När vi själva saknar tillit till andras civilkurage, minskar vår egen benägenhet att hjälpa till. Därför var piloternas agerande så viktigt. Det visade med tydlighet att det finns människor som agerar utifrån sin etiska känsla, snarare än följer majoritetsbeslut och lyder blint. Låt det vara en utmaning för oss alla att visa varför en lagstiftning kring civilkurage är onödigt och korkat.