IB-affären verkar harmlös jämfört med detta förslag
Vad skiljer IB-affären under 70-talet, från det som Bodström försöker åstadkomma idag, mer än 30 år senare? IB registrerade vänstersympatisörer som ansågs vara ett hot mot samhället och uppgifter förmedlades till bland annat amerikanska CIA. Försvarsminister Sven Andersson tvingades erkänna att IB spionerade utomlands, infiltrerade organisationer i Sverige och i hemlighet avlyssnade samtal. I jämförelse med Bodströms lagförslag verkar IB nästan harmlöst.
Enligt Europaparlamentets och -rådets direktiv 2006/24/EG ska EU:s teleoperatörer spara uppgifter om vem du ringer, vem du skickar e-post till, när du går ut på Internet och var du befinner dig geografiskt när du ringer mobilsamtal. Uppgifterna ska sparas för alla medborgare och man hänvisar till kampen mot terrorism och grov brottslighet. Enligt till exempel utredningen SOU 2005:38 så föreslås att poliser ska ha rutinmässig tillgång till de lagrade uppgifterna utan att någon är misstänkt för något brott, så hänvisningen till kampen mot terrorism och brottslighet är vilseledande. För tillfället är det förbjudet för teleoperatörer att lagra uppgifter om sina kunders kommunikation. Bodström vill alltså göra en helomvändning och istället tvinga operatörerna att lagra trafikdata.
Under IB registrerades hundratusen personer. Med det nuvarande förslaget så ska nio miljoner svenskars kommunikation registreras och informationen behållas i ett halvt till två år. Även om dessa uppgifter samlas in med goda avsikter är det väldigt lätt att missbruka informationen. Det räcker med att en enda person med tvivelaktiga avsikter har tillgång till informationen för att den skall läcka ut till orätta händer. Ingen av de styrande i Sverige tar riskerna på allvar, så vi måste själva stå upp för våra grundläggande rättigheter, innan de går förlorade!